Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 17 februari 2018

    Dyrt på flera sätt att köpa grisen i säcken

    Att hålla på standarden både som köpare och säljare av djur skulle minska smittspridning, ekonomiska förluster och antibiotikaförbrukning och samtidigt höja djurhälsa och produktivitet, skriver ATL:s krönikör Ebba Schwan.

     Att köpa in den svårbehandlade bakterien Mycoplasma bovis i sin kalvuppfödning eller resistenta parasiter till sina får, kan vara kostsamt på gränsen till ödesdigert, konstaterar ATL:s krönikör Ebba Schwan.
    Att köpa in den svårbehandlade bakterien Mycoplasma bovis i sin kalvuppfödning eller resistenta parasiter till sina får, kan vara kostsamt på gränsen till ödesdigert, konstaterar ATL:s krönikör Ebba Schwan.

    Att ”köpa grisen i säcken” handlar ursprungligen om att oseriösa försäljare på medeltiden kunde byta ut griskultingen, som salufördes i säck, mot en katt eller hund. I dag sker försäljningen av lantbruksdjur på ett lite mer strukturerat sätt men jag skulle ändå hävda att det händer att man fortfarande köper grisen i säcken.

    Handel med djur är nämligen det vanligaste sättet att köpa in smitta i sin besättning. Att köpa in. Betala pengar för en smitta. Grisen i säcken

    Att köpa in den svårbehandlade bakterien Mycoplasma bovis i sin kalvuppfödning eller resistenta parasiter till sina får, kan vara kostsamt på gränsen till ödesdigert. Ändå är detta återkommande exempel ur verkligheten.

    Faktum är att kunskap och rekommendationer kring handel med djur redan finns väl utarbetade inom rådgivningen, men vid många försäljningar används de inte.

    Majoriteten av förmedlade kalvar eller lamm för slutuppfödning är såklart fina och friska, men det förekommer att magra och hostiga individer ”kommer med på köpet”. Vad är kostnaden för att de sedan sprider smitta besättningen? Inte helt ovanligt blir de hur som helst en kostnad till lantbrukstjänst kadaverhantering. I andra branscher skulle inte ”defekta varor” godtas på det sätt som vi gör i handeln med djur.

    Nej, visst – säljaren kan inte ha kvar dessa djur på gården och i varje produktion, även välfungerande och välskötta, kommer det alltid finnas individer som av någon anledning inte lever upp till försäljningsstandard. Men borde inte kadaverkostnaden för dessa djur ligga i säljarbesättningen och inte i köparbesättningen? Det kanske låter hårt men det skulle göra underverk för hälsoläget i de besättningar som tar emot förmedlingsdjur.

    Provtagning för vissa aktuella smittor kan kanske tyckas vara enkelt och självklart men möter ofta på lite motstånd eftersom positiva provsvar naturligtvis påverkar försäljningsmöjligheterna och kräver åtgärder. Men i slutänden är en känd hälsostatus bättre inte bara för köparen, utan även som utgångspunkt för den egna besättningens produktion.

    Att hålla på standarden både som köpare och säljare av djur skulle minska smittspridning, ekonomiska förluster och antibiotikaförbrukning och samtidigt höja djurhälsa och produktivitet generellt. Helt i linje med hur vi vill att den svenska produktionen skall utvecklas.

    Återigen vill jag påpeka att det finns kunskap och system för att göra handeln med djur säkrare. ”Säker livdjurshandel”, ”Gröna listan”, kontrollprogram, kompetent hälsorådgivning och hälsodeklarationer. De behöver bara efterfrågas i större utsträckning.

    För det här med grisen i säcken tycker jag vi borde lämna i medeltiden.

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen