Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 10 januari

    För 2021 önskar jag mig en tydlig skogspolitik

    Som skogsägare är det viktigt att kunna planera på lång sikt. Vi måste ta sikte flera decennier framåt i tiden när vi vidtar åtgärder. Därför måste vi ha en skogspolitik som är tydlig och det har vi inte, skriver Birgitta Sennerdal.

    Så här med 2020 bakom oss och i början av 2021 vill jag avfärda myten om att det är bra att leva livet dag för dag. Den som kan tänka och planera framåt är verkligt avundsvärd.

    Som skogsägare är det extra viktigt att kunna planera på lång sikt. Vi måste ta sikte på flera decennier framåt i tiden när vi vidtar våra åtgärder. Därför måste vi ha en skogspolitik som är tydlig. Det har vi inte. För drygt en månad sedan lade Skogsutredningen fram sina förslag.

    Jag tänker inte ge mig in i hetluften med alla åsikter om den. Det enda jag vill påpeka är att det nu är upp till regeringen att utforma en tydlig politik och det jag önskar inför det nya året är att man faktiskt också gör det.

    Några som oavsett politik planerar framåt är styrelsen och ledningen för Norra Skog.

    Det var många som dömde ut en möjlig sammanslagning av Norrskog och Norra Skogsägarna. Men uppenbarligen har det gett energi att lägga stridsyxorna åt sidan och satsa på en gemensam framtid. Nu anas en optimism.

    Norra Skogsägarna har under ganska många år haft ett bättre rörelseresultat än Norrskog. Icke desto mindre var det Norrskogs stora skogsinnehav som gör att Norra Skog nu kan göra en stor satsning inom vidareförädling. Förhoppningsvis faller den väl ut och kan göra att skogsägare i norr får känna en fläkt av framtidstro.

    Norra Skog säljer nämligen sitt skogsinnehav på 40 000 hektar och köper en andel i Husums massabruk för 2,7 miljarder kronor. Alla pengarna från skogen och mer därtill gick åt för 2,7 miljarder är väldigt mycket pengar.

    Att skogsägarföreningar äger massafabriker är inte något nytt. Men oftast har det gått dåligt ekonomiskt och därför har de försvunnit från föreningarna. Södra är undantaget eftersom massabruken köptes tillbaka från staten, som räddat dem under industrikrisen kring 1980.

    Nu är Södra Cell oftast vinstloket som ger medlemmarna i Södra en pålitlig utdelning varje år som kan bidra till att de har överseende med en allt sämre lönsamhet för själva skogsbruket.

    För en skogsbrukare hade det varit roligare om det varit inom själva brukandet av skogen som framtidstron och pengarna funnits och inte inom industrin.

    Men det finns mycket som vi inte kan påverka och ibland är det kanske bättre att acceptera läget och göra det bästa av situationen.

    Kan det vara så även när det gäller skogspolitiken? En kommentar jag hört är att ”det spelar inte någon roll vilken sorts skogspolitik det är, bara den är tydlig”.

    Det ligger någonting i det. Om vi som skogsägare får en tydlig politik för skogen kan vi förhålla oss till den, nästan oavsett hur den är utformad. Otydlighet kan vi bara förhålla oss till genom att ta en dag i taget och det är inte bra, vare sig för skogens del eller för vår egen. Mycket bättre att kunna planera framåt.

    Det är det Norra Skog gör. De accepterar läget och planerar framåt. Ledningen konstaterar att de stora pengarna inte ligger i virkesförmedlingen utan inom industrin, säljer familjesilvret (skogen) och satsar allt på ett kort (massafabriken). Låt oss för de 27 000 medlemmarnas skull hoppas att satsningen är rätt inför framtiden.

    Birgitta Sennerdal

    Frilansjournalist och skogsägare

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen