Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 20 januari

    Bättre göra något än ingenting alls

    ATL:s krönikör Stefan Gård uppmanar staten att antingen sänka kostnaderna för det svenska jordbruket eller att kompensera bönderna mer för ökade kostnader.

    Ibland är vi så rädda för att göra fel att det aldrig blir rätt. Jag tycker i alla fall att det verkar vara så. Det ska vara politiskt korrekt, rätt för miljön, rätt för klimatet och så vidare. Gör man ingenting gör man i alla fall inte fel. Men man gör ju heller ingenting rätt. Ibland måste man våga satsa och tillåta sig att göra fel, även om det naturligtvis ska göras så lite fel som möjligt.

    För att jordbruket ska överleva och utvecklas måste det finnas de som vågar satsa för framtiden. För ingen utveckling leder till stagnation och så småningom död. Det måste finnas lönsamhet i jordbruket, insatserna måste vara rimliga och ersättningarna likaså. Det är den skillnaden, mellan insatserna och ersättningarna, som är det jordbrukaren ska leva av, inte bidragen.

    Bidragen är oerhört viktiga i jordbruket i dag, men de ska fungera som en bonus, inte som en förutsättning och nödvändighet. Den som gör en nyinvestering ska inte behöva ta med bidragen i kalkylen, då är det i grunden något som är fel. Investeringar ska bära sina egna kostnader och bli lönsamma utan bidrag.

    Jordbruket har under en längre tid lidit av en negativ trend med minskad produktion och något måste göras för att bryta denna trend som vi ser idag. Det finns mängder med politiska förslag på nya satsningar som ska förbättra situationen. Men om det inte finns någon ekonomisk bäring på förslagen blir bara korta subventioner som skall skapa förbättringarna och då ställer jag mig frågan om det handlar om ett bidrag eller en subvention? Och det måste vara så att en investering ska generera pengar utan subventioner. Det är väl marknadskrafterna som ska tala?

    Jordbruket bedrivs på den nationella marknaden och därför håller det inte, som det många gånger är idag, att ha internationella inkomster och nationella kostnader då vi lever i ett högkostnadsland. Det vi producerar och kan sälja på den inhemska marknaden har stor betydelse för lönsamheten på gårdarna och därför måste vi anpassa dessa volymer till vad marknaden är villig att köpa, för vi som producenter måste ha en god lönsamhet.

    Sen kan vi prata hur mycket som helst om livsmedelsstrategi och självförsörjningsgrad.

    Som jag ser det har vi två vägar att gå, den ena handlar om att harmonisera kostnadsmassan till EU-nivå för att få lönsamhet och för att öka livsmedelsproduktionen i Sverige. Den andra vägen är att kompensera Sveriges bönder för de ökade kostnader som vi dras med.

    Stefan Gård, ordförande Sveriges mjölkbönder

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Läs mer om

    Till toppen