Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 8 mars

    Äpplen blandas med päron i klimatdebatten

    Det är förvirrande när viltkött betecknas som klimatsmart - vildsvin bökar sönder grödor så skörd uteblir och drivmedel måste användas för att återställa vallar, skriver ATL:s Kersti Linderholm.

    Klimatdebatten är ett virrvarr där äpplen blandas med päron och förvirringen är stor kring vad som diskuteras och vad man räknar procent på.

    Om vi håller oss till det internationella klimatberäkningssystemet (Kyotoprotokollet) så ingår bara utsläpp som sker i Sverige. För jordbrukets del omfattas enbart markens och djurens utsläpp av växthusgaser, samt hantering av djurgödsel.

    Kyotoprotokollet har som syfte att kartlägga världens antropogena utsläpp. Med andra ord dem som är skapade av människor. Redan där kan förvirring uppstå när viltkött betecknas som klimatsmart. Det är svårt för en jordbrukare att förstå när vildsvin bökar sönder grödor så skörd uteblir och drivmedel måste användas för att återställa vallar.

    Samma förvirring uppstår för skogsbrukaren när älg betar unga träd så att de måste ersättas. Förklaringen är att vilt anses vara naturligt och inte ”antropogent”. Vilt ingår alltså inte i beräkningssystemet för växthusgasutsläpp, trots att mycket vilt är idisslare (som kor) och därmed släpper ut metan.

    Ibland är det naturliga mer belastande än det som människor skapar. En regeringsutredning beslutad 1987 fick erfara det. Med pompa och ståt drog ministrar i gång ”Dalälven ren 1995”. Här skulle roten till den övergödda Östersjön åtgärdas. Då, liksom nu, ansågs jordbruket vara en stor utsläppskälla.

    I juni 1988 var utredningen klar, och bland förslagen fanns att handlingsplaner skulle tas fram för halvering av jordbrukets växtnäringsläckage. Många arbetstimmar lades ner från jordbruksnäringens sida på dessa handlingsplaner, där myndigheterna hade en grundmurad tro på att jordbruket inte hade gjort sin läxa.

    Sammanfattningsvis kan nämnas att Dalarnas jordbruksmark hade ett läckage på cirka 7 kilo kväve per hektar, som skulle ner till 4 kilo. En teoretisk omöjlighet, då kvävenedfallet var 8 kilo per hektar, varav merparten föll på snötäckt mark.

    Det var svårt att få gehör för grundläggande kunskap som detta, och mötena kring handlingsplanerna fortsatte i flera år.

    Många år senare frågade jag en som var insatt i frågan varför det hade blivit så tyst kring ”Dalälven ren”. Förklaringen jag fick var att man hade insett att bara runt 5 procent (om jag minns rätt) av växtnäringen var antropogen och därmed åtgärdbar.

    Man kan undra varför det inte var av massmedialt intresse att skriva om dessa slutsatser. Men det hade i och för sig krävt att myndigheterna hade varit tydliga med den sent påkomna kunskapen.

    Många statliga utredningar har gjorts sedan dess, och nu har vi en som ska göra jordbruket ”fossil­oberoende”. Men jordbruk har lång erfarenhet av att vara fossiloberoende. Man använde dragdjur som gick på havre och gräs som odlades på gården. Mycket mänsklig arbetskraft krävdes och maten räckte till dessa och några till.

    I dag producerar varje arbetande inom jordbruk mat som räcker till mer än 200 personer. Tekniken finns att göra bränsle till våra moderna ”hästar” av jordbruksprodukter. Men även om jordbruket åter­igen blir ”fossiloberoende” så kommer rapporteringen om jordbruk enligt Kyotoprotokollet att se ungefär lika ut som i dag. Så frågan är om kritiken tystnar.

    Kersti Linderholm

    Silvbergs Miljöteknik

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen