”Taskig företagskultur är ett hot mot lantbruket”

Hur ser kulturen ut i ditt företag? Detta var en fråga jag fick av en utomstående för ett tag sedan. Jag insåg att jag, som tidvis profilerat mig som förespråkare av mer jämställdhetsarbete inom sektorn, aldrig reflekterat över det.

Vilka skämt dras i personalrummet? Hur väl lyssnar vi och tar in varandras idéer och tankar?

Det enda jag vet helt säkert är att dynamiken förändrades radikalt när vi förra hösten anställde en till tjej. När hon blev en del av arbetsgruppen, som nu kan räknas som jämställd, tillfördes flera positiva effekter.

Tonen i samtalen blev positivare och arbetet blev mer effektivt. Vi blev en mer heterogen arbetsstyrka som tvingades ta in varandras olika perspektiv och anpassa oss efter dem – en slags ny lärandeprocess.

Och jag önskar att det vore så, överallt, att företag i och runtom lantbruket kunde se fördelarna med att rekrytera kompetenser av blandade kön. Att man såg över och analyserade kulturen i sitt företag.

I dagens debattklimat är det tyvärr svårt att slå igenom bruset så fort man nämner ordet jämställdhet. Jag ser själv kommentarerna som hamnar under publiceringen av mina texter när jag berör ämnet. ”Suck” kan någon skriva. ”Inte detta igen” är ett annat exempel. Så istället för uppenbara fördelar tänkte jag ta upp en tydlig nackdel.

KSLA släppte i våras en rapport rörande kompetensförsörjningen i svenskt lantbruk. Huruvida vi kan försörja våra företag med nödvändig arbetskraft hänger naturligtvis ihop med attraktionskraft och här finns det många aspekter att belysa.

Lantbrukssektorn dras alltjämt med många fördomar – att det är smutsigt, hårt jobb, långa arbetsdagar och dålig lönsamhet. Dessa fördomar kanske delvis stämmer, men med modifikation. Att arbeta med livsmedelsproduktion är trots allt en meningsfull och framtidsorienterad sysselsättning och mäter man attraktionskraften genom till exempel ansökningstryck till naturbruksgymnasier ser vi en stadig ökning.

En detalj i rapporten stack dock ut. Rapportförfattarna har gjort iakttagelsen att få unga kvinnor stannar kvar i branschen några år efter avslutad utbildning. Detta kan bero på flera saker, men en anledning som nämns är bemötandet och attityden som finns bland våra lantbruksföretag. Så jag ställer frågan igen: hur ser kulturen ut i ditt företag?

Har vi råd att nedprioritera frågor som berör sexism, rasism och tråkig jargong i personalrummen när det påverkar branschens förmåga att ens kunna driva företag i framtiden? Vi har alltså en hel arsenal intresserade, utmaningssökande, drivna ungdomar som vill arbeta i vår sektor, men på vägen tappar vi hälften av kompetensen.

Ställ dig själv frågan om ditt företag är redo att möta nästa generations yrkesverksamma och kom ihåg att ingen gynnas av en taskig företagskultur, varken kvinnor eller män.