facebooktwittermail d

”Kriget en varningsklocka – stärk livsmedelsberedskapen”

Svenska lantbruk är en viktig del av totalförsvaret. Nu är det dags att rusta.

Potatis.
Potatis - basvara och livsviktigt livsmedel. FOTO: ILJA HENDEL/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Rekordmånga har det senaste dygnet beställt broschyren Om kriget eller krisen kommer från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Orsaken är kriget i Ukraina.

Rapporterna och bilderna från det krigsdrabbade Ukraina gör något med oss. De leder ofrånkomligt till tanken hur vi i Sverige skulle reagera om de ryska vapnen vändes mot fler länder i närområdet, eller mot vårt eget land. Vad skulle vi göra om kriget eller krisen kommer?

I broschyren från MSB framträder särskilt två saker som särskilt viktiga för den egna och den nationella beredskapen. Det är dels tillgången till mat, vatten, läkemedel och information. Dels att det finns en plan – att vi vet vad vi ska göra vid allt, från ett längre strömavbrott till krig.

Trots de här insikterna saknar dock Sverige både lager och en plan för att säkra tillgången på mat vid kris eller krig. På ett av de allra mest grundläggande områdena för ett lands försvar och en befolknings försörjning står Sverige blottat.

De beredskapslager som en gång fanns är avvecklade. Likaså den organisation som syftade till att effektivt leda och samordna den krigstida livsmedelsproduktionen. Det saknas samordning av lantbruksföretagens krisplanering i dag, vilket gör att det skulle ta lång tid att, om det krävs, ens få en överblick över vilka förmågor och behov som finns på olika gårdar. 

Vi sätter i dag hela vår tilltro till att importen inte bryts, på både kort och lång sikt. Grundantagandet är att alla transporter, såväl inom som utanför landet, i alla lägen fungerar. Att vi kan importera mycket av maten vi äter och många av de insatsvaror som lantbruket behöver, så som diesel och fosfor. Och att transporterna fungerar felfritt mellan gårdarna och det fåtalet stora mejerier, kvarnar och slakterier som finns kvar. Men det är ett vågspel. För under senare tid har vi lärt oss att det värsta kan inträffa.

Länge har en pandemi och ett krig i Europa ansetts som närmast osannolika scenarior. Därför har vi inte haft planer för om kriget eller krisen kommer. Av samma anledning har svensk livsmedelsberedskap bekymmerslöst avvecklats. Nedläggningen av gårdar har inte följts av några diskussioner om vad det gör med Sveriges försvarsförmåga. Men nu behöver vi omvärdera det ställningstagandet.

Kriget i Ukraina visar att vi åter måste göra livsmedelsförsörjningen till en prioriterad del av svenskt totalförsvar. Annars kan priset i värsta fall bli mycket högt.