Knappt har pandemin klingat av så kommer nästa prövning, ett krig i Europa. I båda fallen är det på sätt och vis väntade händelser.
”Alla” har sagt att de kommer, frågan är bara när och hur. Beträffande pandemin blev det mycket värre än man kunde tro, och då fick vi ändå vaccinet oväntat snabbt.
Vad gäller kriget i Ukraina fanns varningstecknen där men också en tro på att det skulle lugna ner sig. Det gjorde det inte. Just nu ser det mycket mörkt ut och framtiden är oviss för Ukraina, och i värsta fall även för andra länder.
Det ställer många frågor om krisberedskapen och livsmedelsförsörjningen på sin spets, även i Sverige. En av de tydligare frågorna handlar om tillgången på arbetskraft.
På senare år har många ukrainare kommit för att arbeta inom jord och skog i Sverige. En del året runt i djurstallar, många andra som säsongsarbetskraft. Normalt skulle 1 000 personer ha kommit från Ukraina för att plantera och röja i våra skogar, andra skulle ha kommit för lant- eller trädgårdsarbete i sommar.
I stället måste de stanna i Ukraina och många förväntas och vill strida för sitt land vid fronten. Det är helt osannolikt, men Europa har kastats tillbaka till 1940-talet och tiden för andra världskriget.
Sedan järnridåns fall 1989 har Sverige haft tillgång till arbetskraft från de forna östländerna. Kontakt etablerades snabbt och uppskattad arbetskraft från till exempel Baltikum och Polen har ofta återkommit år efter år till samma företag och gårdar.
I takt med att många länder i det forna östblocket har fått allt högre levnadsstandard och bättre fungerande arbetsmarknad har intresset för säsongsarbete i Sverige minskat betydligt. Intresset från längre bort belägna och ekonomiskt mer utsatta Ukraina har ökat. Därför är också kriget i Ukraina mycket närmare oss än det hade varit för 30 år sedan. Det finns många band mellan våra länder, kanske särskilt på landsbygden.
Det är en styrka att den utländska arbetskraften finns att tillgå men en svaghet att vara beroende av den. De omvittnade problemen med att få tag i inhemsk personal förekommer på alla nivåer. Då har arbetskraftsimporten varit en bra lösning.
I 30 år har tillgången varit god på säsongsarbetskraft i närområdet. Nu kan den eran vara över och det kräver nya lösningar.
Problemen att hitta arbetskraft hämmar utvecklingen, inte minst djuruppfödare är bekymrade. Bristen på lämplig personal kan vara det som får vågskålen att tippa över och ett planerat svinstallsbygge eller ladugårdsrenovering ställs in. I skogsnäringen vittnar många om att maskinförare försvinner till byggbranschen där det är bättre betalt.
En av lösningarna på personalkrisen är teknisk utveckling. Den kommer att gå ännu snabbare och manuell arbetskraft ersätts av modern teknik. Skogsplantering är ett aktuellt exempel där vi just skrivit om maskinen Plantma X som är på väg ut på marknaden. Motsvarande utveckling sker inom jordbruket.
Men tekniken kan inte lösa allt. Det finns det gott om arbetsuppgifter kvar och de allt mer avancerade tekniska systemen kräver kvalificerad arbetskraft som utbildar sig och sedan stannar kvar inom jord- och skogsbruk.
Ett positivt tecken är det ökade söktrycket till naturbruksgymnasierna. Det finns all anledning att ta väl vara på detta intresse och skapa en bättre arbetsmarknad.
Den låga betalningsförmågan inom det gröna näringslivet är ett hot. En bättre arbetsmarknad kräver bättre löner och arbetsvillkor. Självklart ska all oschysst exploatering, i de fall det förekommer i samband med utländsk arbetskraft, upphöra.
För den som följer alla lagar och regler behövs också en bättre lönsamhet. Livsmedel måste få kosta mer och pengarna ska återföras till jordbruket. Höjda löner är det bästa sättet att skapa attraktionskraft och locka personal.
Det skulle förvåna om ukrainarna kan komma till Sverige och arbeta i år. Det är sorgligt och man kan bara hoppas på ett stopp på de ryska övergreppen, förr eller senare. Då är ukrainare och alla andra åter välkomna att arbeta på svenska gårdar och i skogen. Men det är viktigt att vi också vänder trenden och lockar fler svenska ungdomar att arbeta i de gröna näringarna och stanna kvar och utvecklas där.
