Svenskt jordbruk är en kolfälla, fast det syns inte i klimatrapporteringen.
Kersti Linderholm, agronomie doktor, har beskrivit det med en liknelse: Tänk om du enbart har utgifter och dina intäkter hamnar på grannens konto. Ungefär så har jordbrukarna det i dagens klimatdebatt.
Det är bara jordbrukets utsläpp av växthusgaser som redovisas, inte all koldioxid som binds i produkterna genom fotosyntesen. Det bundna kolet levereras till kunder som kan äta sig mätta eller köra bil på de energirika kolbindningarna. I båda fallen släpps koldioxid ut igen vid förbränningen. Men det är bara bilens konsumtion som tas med i beräkningssystemet då fossilt bränsle ersätts. Givetvis bokförs det positiva inte på jordbruket utan på transportsektorn.
Syftet med jordbruk är att utnyttja marken och fotosyntesen för att få mat på bordet. Vegetabilier och framför allt baljväxter framhålls som lösningen då de har låga växthusgasutsläpp per kilo. Men det går inte att enbart odla baljväxter för om de odlas oftare än vart 7:e år så får sjukdomar fäste. Dessutom är Sveriges odlingsförutsättningar begränsade med korta somrar och bistra vintrar.
Det finns alltså anledningar till att halva Sveriges åkerareal består av vall. Vallen överlever vintern och ger ändå god skörd utan att behöva sås om varje år.
Människan kan inte äta vallens produkter men kor kan och de omvandlar gräset till högvärdiga livsmedel som mjölk och kött. Korna äter även annat som vi människor inte kan äta eller ratar.
När raps eller sojaoljan pressats ur fröna återstår en kaka som enbart djur kan äta. Spannmål som inte duger att baka på blir foder, liksom draven efter ölbryggningen och dranken efter etanolproduktion. Potatisar som vi väljer bort på grund av skönhetsfel är utmärkt foder till djur. Det är samma princip som förr när hushållsgrisen matades med resterna efter middagen.
I stället för att stirra oss blinda på enskilda grödor med låga utsläpp måste vi se jordbruket som en helhet, där den viktiga vallen utnyttjas och restprodukter från växtodlingen blir foder. De levererade produkterna har bundit 8,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter (CO2e). Enligt svensk klimatrapportering (Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel) var utsläppen från samma jordbruk 6,9 miljoner ton CO2e.
Leveransen till samhället är alltså större än utsläppen. Vissa produktionsmedel finns inte med i den officiella klimatrapporteringen, som el, diesel och mineralgödsel. Men även om dessa räknas med så är jordbruket klimatneutralt.
Få branscher binder mer växthusgaser än vad de släpper ut. Den bundna koldioxiden kan användas som livsmedel, bränsle eller förvaras i bergrum som en kolfälla. Ändå får jordbruk stå i skottgluggen för dess växthusgasutsläpp. Så blir det om man bara räknar utgifter och inga intäkter.
Stefan Gård
Stefan Gård är ordförande för Sveriges Mjölkbönder
