”Krävs krisplaner för att få fram mat”

Vad ska skolbarnen få på tallriken och vad får farmor på åldershemmet äta när krisen eller kriget kommer? Det kan tyckas vara en enkel fråga som alla kommuner borde ha reflekterat över.

När Livsmedelsverket ställde frågan till landets kommuner om de har en plan för att hantera en krissituation när det kommer till livsmedel i den kommunala verksamheten svarade fyra av tio att det inte fanns någon. Trots det var resultatet ändå bättre än för fyra år sedan när Livsmedelsverket senast ställde samma fråga. Men lite mer än hälften är alldeles för lågt och ett underbetyg till kommunerna.

Att inte fler tagit till sig av budskapet att totalförsvarsplaneringen återupptas och därigenom börjat se över sin egen verksamhet är beklagligt. Att inte heller pandemin och störda handelsflöden gjort nog intryck för att se över egna verksamheter sticker också lite i ögonen.

Det är lätt att tycka att den bistra erfarenheten många kommuner fick göra i början av pandemin då många upptäckte att personalen stod utan skyddsutrustning borde ha varit något som inte ska upprepas. När just-in-timesamhället möter den planlösa krishanteringen blir konsekvenserna större än de borde vara.

Att ha en plan betyder självklart inte att det är säkert att man har resurserna eller förmågan att faktiskt lösa problemen, men det är en början. Någon har tänkt ut i alla fall hur man ska agera. Ännu bättre om man i planen har lagt in resurser som omsättningsförråd nära köken, men också kanske ett centralt kommunalt förråd och alternativa försörjningskanaler.

Det är inte bara en sak som måste fungera för att måltiden ska kunna serveras. Förutom det mest självklara; det som finns på tallriken, så är det en kedja som omfattar el, vatten och it som lägger grunden för att köken ska kunna leverera maten. Det måste också finnas en planering för personalen, och hur man hanterar en brist på personal ifall sjukdomar, stormar eller annat gör att många saknas på jobbet.

En kris kommer också att innebära att varor inte kommer. Då är det bra att ha förberedda krismenyer som bygger på det som det inte finns brist på. Livsmedelsverket uppmanar också kommunerna till bättre dialog, framför allt mellan beredskapsansvariga och måltidsansvariga, men också med skolor och äldreboenden samt grannkommuner och regionen.

Varför inte också ta ett möte med lokala bönder och jaktlag med dubbla syften; dels att föra en dialog om hur lokalt producerat livsmedel kan upphandlas i normalläget och dels för att ha en relation att falla tillbaka på om krisen eller kriget kommer.

Det är när vi samarbetar som vi skapar uthållighet, men det är alltid lättare att göra det om man hunnit tänka i förväg och lärt känna varandra. Nästa gång Livsmedelsverket frågar efter en plan får vi hoppas att samtliga kommuner kan svara, ja - vi har tänkt till.

Patrik Oksanen

Patrik Oksanen är senior fellow i tankesmedjan Frivärld och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.