Tord Karlsson

Många gånger har lantbrukarnas bekymmer med myndighetskontroller och krävande administration tagits upp och lika många gånger har det sagts att nu ska regelverket förenklas och bördan lättas.

Nu finns dokumenterat hur illa det är. I en rapport från SLU, ”Byråkratin i lantbruket belastar och kostar”, samlas resultaten från ett forskningsprojekt där lantbrukare noga dokumenterat hur mycket tid de lägger på att hantera lagkrav och kontroller och på att söka stöd.

I genomsnitt har företagen haft egna arbetskostnader och konsultkostnader på 34 000 kronor under det halvår som ­registreringen pågick. Därtill bekymmer med ibland dåligt bemötande och bristande kompetens vid kontroller.

Trots löften om förenklingar är en slutsats att det blir värre. Från 1996 till 2016 har antalet lagkrav som lantbruket ska följa fördubblats ­och det gäller alla stora produktions­grenar.

Även när ansträngningar görs, som till exempel Jordbruksverkets ”förenklingsresa” 2013, märker inte lantbrukarna någon reell skillnad. Det kan i stället vara så att det blir enklare för myndigheten men inte på gårdarna.

Det finns hårresande vittnesbörd där kommuntjänstemannen har sagt till företagaren att man var ute efter att hitta fel och att kommunens ekonomi var beroende av sanktionerna som skulle betalas av företagen. Så får det inte gå till.

Det blir alltmer komplicerat att följa kraven från myndigheter och företag. De flesta lantbruksföretag är små och den ”admini­strativa avdelningen med juridisk och ekonomisk expertis” är bonden själv på kvällen när alla andra sysslor är klara.

Det finns mycket myndigheterna kan göra för att samordna register och kontroller och branschföretagen kan oftare ställa sig frågan hur mycket certifiering och kontroll som verkligen betalar sig. Det handlar om att ”se kunden”, se den småföretagare som lantbrukaren är och ha det som utgångspunkt. Inte bara se sig själv.

Frågan är om framtiden är ljus eller mörk. I ansatserna till den nya omgången av EU:s jordbrukspolitik utlovas förenklingar. Den nya Djurskyddslagen innehåller mindre av detaljstyrning, det kan vara en förbättring.

Samtidigt ökar kraven från köparna av lantbrukarnas produkter på dokumentation och journalföring. Krav är välkända för att just ställa stora krav, något som då ska vägas mot chansen till bättre betalt för varan.

För närvarande är det Arla som märks mest. Företaget ställer hårdare krav på sina gårdar och kommunicerar en nollvision vad gäller djuromsorgen. Det är svårt att ­attackera en sådan ambition men har man ställt frågan om belöningen på marknaden motsvarar kraven på kontroll och ­administration?

Jordbruksverket finansierar, delvis med EU-medel, nu en fortsättning på regelkrångelsprojektet med deltagande från Hushållningssällskapet Halland, Växa, LRF, SLU och HIR Malmöhus.

Låt det bli en tumme i ögat på myndigheter och branschföretag. Uppmaningen till alla är: Se kunden, det vill säga lantbruks­företagaren.

En rapport från SLU visar att lantbruksföretagen under ett halvår i genomsnitt har haft egna arbetskostnader och konsultkostnader på 34 000 kronor för byråkrati. Det är dags att se kunden, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

Trots löften om förenklingar blir det värre.

Krav och kontroller kväver jordbruket

Företagande

Trots löften om förenklingar blir det värre. Från 1996 till 2016 har antalet lagkrav som lantbruket ska följa fördubblats