Köttmotståndare utnyttjar viralt lejon

Under sommaren har något så ovanligt som en jaktfråga fått rejält spinn, särskilt i sociala medier. Det handlar om en tråkig historia med ett lejon, av människor kallad Cecil, som dödades i en tjuvjakt.

Cecil var välkänd eftersom han var en dominant hanne med en stor flock i ett reservat i Zimbabwe som figurerat i dokumentärfilmer och forskningsprojekt.

Det var inte lokalbor som dödade lejonet utan en rik man från USA som betalade flera hundra tusen kronor för att muta sig förbi parkvakterna. Han dödade lejonhannen med pilbåge, något som orsakar särskilt utdragen dödskamp.

Det finns många goda skäl till varför det här snabbt blev en viral historia och varför det orsakade ilska över hela världen. En rik västerlänning mutade fattiga människor för att få tjuvjaga en hotad djurart på ett plågsamt sätt. Dessutom en dominant hanne vilket kommer få följder för hans flock och för hela den sociala strukturen i hans revir. Det var på alla sätt förkastligt.

Samtidigt som denna historia vållade ilska över Sommarsverige försökte många i sociala medier göra en poäng av att det här inte är mer upprörande än ”köttindustrin”, djuruppfödning för livsmedelsproduktion. Ett dödat djur är alltid ett dödat djur var poängen och det är lika moraliskt förkastligt med det ena som det andra. Alla som blir upprörda över ett olagligt dödat lejon borde rannsaka sig själva om de äter en dödad ko.

Den här typen av budskap appellerar till fler än de som redan är djurrättsaktivister. Det är till för att få den ”vanlige konsumenten” att tänka att tjuvjakt och ansvarfull djuruppfödning på något sätt skulle vara samma sak. Något som i sig är ett djupt felaktigt påstående. Det finns djur som är utrotningshotade, vars existens riskerar upphöra, vilket i sin tur kommer påverka den biologiska mångfalden.

Att olagligt döda ett sådant djur på ett plågsamt sätt, är väsensskilt från att under kontrollerade förhållanden föda upp tamdjur för slakt. Hela poängen med att ens påstå något annat är bara ett försök att väcka sympati och stöd för djurrättsrörelsens ofta olagliga aktioner.

Djur som föds upp i ett land som Sverige, med strikta lagar, gott om mat, som får medicin när de blir sjuka och har tak över huvudet, har många gånger högre livskvalitet än djur som lever ute i det vilda.

Om man nu inte alltid tycker det är principiellt fel att döda ett djur någon gång under dess livstid bör man istället mäta hur etisk djurhållning är genom att se till vilken livskvalitet djuret har haft.

Då kan man exempelvis finna att det finns goda skäl att välja svenskt kött. Att däremot jämföra slakt med tjuvjakt är en orimlig utgångspunkt för diskussionen.