Kosläpp: "Många har aldrig sett en ko förut”

"Stockholmssläppet" kallas det lite skämtsamt.

– Stockholmarna kommer hit för att titta på korna och Kårstaborna kommer för att titta på Stockholmarna, säger Johan Lindgren på Backa gård i Kårsta, Vallentuna, med glimten i ögat.

Och det blir helt klart fler att titta på för Kårstaborna. Kosläppet på Backa är som vanligt fullbokat, i år innebär det 4 400 besökare som vill se de cirka 100 korna ta årets första skutt ut i gröngräset.

– Anmälan öppnar i mars och det brukar bli fullt efter en vecka. Något år glömde Arla att stänga anmälan och då blev det kö hela vägen upp till E18, fem kilometer bort, fortsätter Johan.

Antalet besökare ligger i nivå med publiksnittet för de mindre lagen i fotbollsallsvenskan, och gör troligen Backas kosläpp till det största evenemanget i Vallentuna kommun.

Extrainsatta tåg

Med knappt fem mil till Stockholm är Backa lättillgängligt för många. Dessutom har Roslagsbanan en ändstation bara några hundra meter ifrån gården. Från Östra station i Stockholm tar det bara drygt 50 minuter med extrainsatt tåg till Kårsta och sen är det skyltat från stationen fram till kosläppet.

Men väldigt många väljer att komma med bil.

– Logistiken är det stora jobbet med kosläppen, att ha tillräckligt med parkeringsplatser och se till så att det fungerar, säger Karin Lindgren.

Att organisera upp parkeringen har de hjälp med, och Arla är på plats med tipspromenad och mjölk och bullar till alla. Paret Lindgren är själva påfallande lugna, troligen helt enkelt kolugna, trots att den enorma anstormningen på gården börjar redan ett par timmar före själva släppet. Men så har de också varit med förr. 

– Jag tror det är 35:e året vi arrangerar kosläpp, varav 20 som Arlagård. Det började när våra egna barn var små, då tog Karin hit förskolan, sen skolan och sen har det rullat på, säger Johan.

Stjärnorna i showen

Men själva stjärnorna i showen, det vill säga korna, är enligt Johan och Karin lite pirriga hela morgonen. De känner nog av att gårdsplanen myllrar av folk och att hela åsryggen söder om beteshagen är täckt av picknickfiltar med barnfamiljer.

– Men korna är ändå ganska lugna. Något år hade vi en kviga som var lite tveksam och inte ville gå ut utan undrade vad det här var för något. Sen kan de bli lite tveksamma andra dagen också och undra vart alla människor tagit vägen, säger Karin.

Att kosläppet på Backa blivit så populärt ser Johan och Karin inte som något betungande.

– Det är viktigt att vi visar upp oss, vad vi gör och vad korna betyder för de öppna landskapen och den biologiska mångfalden, säger Johan.

Karin fortsätter:

– Det är mycket barnfamiljer som kommer hit och många har ju aldrig sett en ko förut.

Tre mjölkbönder kvar

Och att få se en ko är inte heller lika lätt som förr.

– 1966 fanns det 30 mjölkbönder i Vallentuna, nu är vi två som producerar mjölk och en som gör ost. Man kan ju åka hela vägen till Skåne utan att se några kor ute, säger Johan.

Några större problem med aktivister har de inte heller haft.

– Inte sen pandemin. Något år var det fem – sex stycken som stod med plakat som de fällde upp när korna kom förbi, och året efter var det några tanter här med en banderoll. Men en möhippa som också var här och var lite glada i hågen trasslade in sig i banderollen. Sen lommade aktivisterna av, säger Johan.