Vet Gardfjell vad kontinuitetsskogsbruk innebär?

I sin replik pratar inte Maria Gardfjell om kontinuitetsskogsbruk utan om klimatanpassat skogsbruk. Beror det på att Gardfjell och Miljöpartiet inte vet hur kontinuitetsskogsbruket skulle fungera, biologiskt, tekniskt, ekonomiskt och säkerhetsmässigt?

När Skogsstyrelsen framhåller klimatanpassat skogsbruk pekar man på nödvändigheten att anpassa skogsbruket till klimatet. Det kan man göra genom proveniensförflyttning, nya plantager med egenskaper som möter klimatförändringar på ståndorten, byte av trädslag, skogsteknik och så vidare. I ett föränderligt klimat är trakthyggesbruket överlägset kontinuitetsskogsbruket genom de bättre anpassningsmöjligheterna för den nya skogen.

Gardfjell tar upp det ståndortsanpassade skogsbruket i Skogsstyrelsens rapport. Genom trakthyggesbruket kan både kraven på produktionseffektivitet och mångfald uppfyllas. I det privata skogsbruket är medelhygget 2,2 hektar till skillnad från de statliga jättehyggena. Ståndortsanpassningen har många skogsägare haft som utgångspunkt sedan trakthyggesbruket infördes på 1950-talet.

Den vanligaste föryngringsmetoden för att åstadkomma det är att plantera gran i kombination med fröträd av tall och björk och därefter röja fram en ståndortsanpassad skog. Då kan man få tall på torra, gran på fuktiga och björk på blöta marker eller olika former av blandskog. Det gynnar mångfalden. Enligt Riksskogstaxeringen är 45 procent av plantorna i en planterad föryngring naturligt föryngrade.

Det ståndortsanpassade skogsbruket har systematiskt saboterats av länsstyrelserna och Naturvårdsverket med den överstora älgstammen.  Kan Gardfjell nu utlova att miljö- och jordbruksutskottet tar itu med länsstyrelsernas och Naturvårdsverkets vägran att efterleva gällande riksdagsbeslut så att skogsägaren får möjlighet att använda alla trädslag i sitt skogsbruk?

Kontinuitetsskogsbruket leder till slöseri med energi motsvarande upp mot 8 procent av Sveriges energiförsörjning och motsvarande läckage av koldioxid när insamling av grot blir olönsam och lämnas i skogen. Gardfjell har inte redovisat hur de ökade brandriskerna i kontinuitetsskogsbruket ska mötas.

Kanske inser hon att det i privatskogsbruket utvecklade ståndortsanpassade skogsbruket har förutsättningar att bäst uppfylla Riksdagens produktions- och miljömål. Då behöver Riksdagen bara se till att regeringen och myndigheterna efterlever gällande riksdagsbeslut. Det görs enklast genom att byta ut generaldirektörer och landshövdingar i län med omfattande älgskador och avreglera älgjakten.

Bygger Miljöpartiets och Maria Gardfjells idéer om införande av kontinuitetsskogsbruk på ett missförstånd? Har man förstått vad man förhandlat om? Riksdagen måste avvisa kraven på kontinuitetsskogsbruk med dess bristande flexibilitet, energislöseri och dess hot mot säkerheten på landsbygden.

Sverker Liden

Jägmästare och skogsägare