facebooktwittermail

Svårt att lita på en länsstyrelse

På något sätt måste motkrafter sättas in mot kommunernas expansion på fin åkermark. Det går inte att vänta. Länsstyrelserna kan vara en sådan. 

I Norrköping växer staden på jordbrukets bekostnad. FOTO: JEPPE GUSTAFSSON/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Värdefull åkermark i närheten av tätorterna hotas ständigt av byggande för andra verksamheter eller av infrastruktur som vägar och järnvägar.                  

Kommunerna har sina tillväxtplaner och konkurrerar med andra kommuner om de företag som vill etablera sig. De vågar därför inte ställa krav som kostar något, till exempel gräva ned bilparkeringen. Nej, det blir en asfaltplan där förut grödorna växte.

På årets riksförbundsstämma i LRF fanns en motion från Östergötland om att ge länsstyrelsen ett större inflytande och möjlighet att stoppa kommunernas exploatering av jordbruksmarken. Så gick också riksförbundsstyrelsens förslag men det röstades ned.

Motiveringen var att länsstyrelserna inte är att lita på. I de flesta frågor är ett ökat inflytande för dem en nackdel för jordbruket och företagarna. Det ligger något i det. Det bästa är säkert att arbeta för ändringar i Plan- och bygglagen och Miljöbalken. Men det tar tid. Lång tid. Åkermarken är hotad, och här kanske länsstyrelserna kan göra nytta. 

Risken med att arbeta alltför långsiktigt och försöka balansera alla intressen är att allt blir stillastående. Ingenting får röras. Det är som att balansera på en cykel. Den måste röra sig annars går man omkull.