Kommuner säger ja till slamspridning

ATL har frågat ett hundratal av landets mest lantbrukstäta kommuner om de tillåter slamspridning på åkermark.

En del svarar att det aldrig varit aktuellt och att man därför inte tagit ställning. Merparten svarar ja, så länge slammet uppfyller gällande krav. Det är bara några få skånska kommuner som aktivt stretar emot.

UNDERSÖKNINGEN. 76 kommuner sade ja till slamspridning. Av dessa kräver 12 att slammet ska vara revaqcertifierat. 20 kommuner har inte fått frågan från entreprenörer eller lantbrukare om slamspridning och har därför inte tagit ställning till slamspridning.

Två år gammal slamtvist

För ett par veckor avgjorde mark- och miljödomstolen en två år gammal slamtvist mellan Lomma kommun och Kuskatorpet, en av de stora entreprenörerna i slambranschen.

Kuskatorpet ville sprida slam på en fastighet i kommunen men miljö- och hälsoskyddsförvaltningen sa nej. Nu har både länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen gett Kuskatorpet rätt.

– Om jag får bestämma så överklagar vi domen. Slammet innehåller tungmetaller, hormoner, läkemedelsrester och annat som kontaminerar de finaste åkermarkerna vi har i hur många år som helst, säger Jerry Ahlström (M), ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden i Lomma.

– Ingen vill ha det som odlats på markerna, så man måste skicka det utomlands. Och detta tillåter vi i Sverige 2016. Vi måste snart få en förändring.

Ville förbjuda

Lomma är den tredje kommunen som gått på pumpen i sitt försök att förbjuda slamspridning på åkermark. För ett par år sen fick både Lund och Landskrona bakläxa i högsta instans, mark- och miljööverdomstolen.

Domstolen konstaterade att slamspridningen är okej så länge reglerna följs och gränsvärdena inte överskrids.

Trots det sa Lomma nyligen än en gång nej till en ansökan om slamspridning i kommunen. Kuskatorpet har nu överklagat beslutet.

– Man kan undra om inte skattebetalarnas pengar kunde användas till något bättre, säger Annika Svensson på Kuskatorpet.

– Vore det inte rimligt att tjänstemännen tar till sig de lagar och regler som finns i stället för att belasta våra domstolar i denna fråga?

Många varnar ju för att slammet innehåller mikroplaster, antibiotikaresistenta bakterier och kemikalier vi inte vet så mycket om. Känner ni ingen oro för detta?

– Jo, men vi måste förlita oss till myndigheternas kontroller. Visst är det något man absolut ska titta vidare på, men det är myndigheternas bord. Det ligger inte på oss som entreprenörer, säger Annika Svensson.

Mjukare väg

Höörs kommun i Skåne har valt en mjukare väg för att slippa slamspridning inom kommunen.

– Kommunen har antagit en viljeyttring som innebär att inget slam ska spridas på åkermark. Om vi får en anmälan om slamspridning kontaktar vi lantbrukaren och informerar om vår inställning och de krav vi ställer på dokumentation och analyser. Det brukar sluta med att lantbrukaren avstår, säger Ewa Björnberg, miljöinspektör i Höör.

Föråldrat regelverk

Flera kommuner påpekar att dagens regelverk från 1994 är föråldrat. Det innehåller enbart gränsvärden för fosfor, kväve och sju metaller, till exempel kadmium.

– Självklart måste näringsämnena tillbaka till jordbruksmarken, men inte i den här oförädlade formen, säger Jörgen Hanak, miljöchef i Landskrona.

– Slammet innehåller så många okända variabler att det utgör en kontinuerlig risk. Man måste processa den här produkten mycket mer innan man kan sprida den på åkermarken.

FAKTA: Slammets väg

I Sverige finns cirka 1 700 kommunala reningsverk, som tillsammans producerar ungefär 900 000 ton avloppsslam per år. Drygt hälften av slammet är revaqcertifierat.

25 procent av allt slam läggs på åkermark, resten används som anläggningsjord på exempelvis motorvägsslänter, gamla soptippar eller i gruvområden för att täcka sandmagasin.

Reningsverken anlitar olika företag för att bli av med slammet. Några av de stora i branschen är Kuskatorpet, Ragn-Sells, Biototal, Biorec och Econova. I snitt får reningsverken betala cirka 400 kronor per ton slam.

Entreprenörerna kontaktar i sin tur intresserade lantbrukare. Lantbrukaren får slammet hemkört och spritt på åkern utan kostnad. Entreprenören sköter normalt allt pappersarbete och står för alla analyskostnader.