”Klimatpolitiken ska inte stjälpa matproduktionen”

Om vi ska vara med i EU bör vi spela våra kort rätt. Vi måste tidigt se vilka konsekvenser som förslag till EU-regler på ett område får på andra områden. Sverigedemokraterna försöker alltid att göra så. 

Den minnesgode minns att vi till exempel sade nej till EU:s förslag till bindande siffersatta mål i strategin ”Farm to fork” under förra mandatperioden, eftersom konsekvenserna för livsmedelsproduktion, ekonomi och förutsättningarna för att bo och leva på landsbygden inte hade analyserats. De rödgröna och EU körde på trots våra protester, förstås.

Vid senare analyser visade det sig att den föreslagna strategin markant skulle ha minskat EU:s livsmedelsproduktion. USDA, USA:s jordbruksdepartement, förutspådde till och med ökad världssvält i ett värsta scenario.

Tack och lov har den nya regeringen tillsammans med andra lyckats pressa tillbaka vissa förslag ned i EU-kommissionens byrålåda, medan vi fortfarande har att hantera andra. En regering med Miljöpartiet i spetsen kan givetvis komma att lyckas förmå EU-kommissionen att plocka upp dem igen, medan Socialdemokraterna och Centerpartiet ser på.

Nyligen hölls en första diskussion om EU:s klimatpolitik efter år 2030 i Miljörådet i Bryssel. Klimatpolitik kan få negativa effekter på andra områden. ”Därför är det oerhört viktigt att Sverigedemokraterna och regeringen är enade om bland annat följande mening i den svenska positionen: ”Ramverket bör även skapa förutsättningar för en långsiktigt ökad och hållbar produktion av livsmedel.”

Vi anser också att Sverige så snart som möjligt bör konkretisera den ansatsen med ett detaljerat förslag som möjliggör att Sverige ska kunna öka sin livsmedelsproduktion kraftigt. Ju tidigare man reser en tanke desto större chans har man att den får fäste i EU-samarbetet. 

Med dagens klimatberäkningar är det nästan omöjligt för Sverige att kraftigt öka livsmedelsproduktionen i praktiken, eftersom en ökad produktion kommer att öka det totala utsläppet av växthusgaser. I alla fall om vi ska uppfylla klimatmålen.

Man måste räkna på ett annat sätt. Vilket sätt att räkna som bäst skulle gynna svensk livsmedelsproduktion bör snabbutredas. Kanske bör man räkna utsläppsgränser och minskningar baserat på utsläpp per producerad kilo produkt? Eller kanske man helt sonika i stället skulle utgå ifrån ländernas livsmedelskonsumtion?

Båda dessa nya sätt att räkna skulle inte bara möjliggöra ökad svensk livsmedelsproduktion, det skulle gynna den, eftersom den är EU:s mest klimatvänliga. En ökad svensk matproduktion skulle nämligen bidra till att uppfylla Sveriges klimatmål och då skulle politiken få ytterligare incitament att försöka hitta sätt att öka produktionen, oavsett partifärg. Det skulle även underlätta unionens minskning av livsmedelsproduktionens klimatbelastning, eftersom klimatvänlig produktion inom unionen skulle gynnas. Produktion skulle då flyttas från mer klimatbelastande brukande till mindre klimatbelastande i Sverige.

Som det är i dag riskerar man att motverka att Sverige uppnår sina klimatmål när man väljer svenska livsmedel, eftersom det är de totala svenska utsläppen som räknas, trots att det är det bästa alternativet för klimatet globalt sett och sett på EU-nivå.