facebooktwittermail d

”Förvirrad klimatdebatt skapar vilda västern på marknaden”

Tyvärr har kompensationsmarknaden blivit något av vilda västern och åtminstone i Finland efterlyses insyn, översyn och kontroll. Det skriver Tom Forsman i en krönika.

Björkskog
”i Finland och Sverige är det framför allt vi skogsägare som ska sälja klimatsamveten åt företag”, skriver Tom Forsman. FOTO: ANDERS GOOD/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

I Uganda lagar en kvinna mat på en ny kolspis. Att hon förutom mat också tillreder klimatsamvete åt finländska företag och snabbmatskunder har hon ingen aning om.

Public service-bolaget Svenska Yle avslöjade detta exempel på märklig klimatkompensation. Finlands största snabbmatskedja Hesburger är ett av de företag som klimatkompenserar genom att betala mellanhänder för spisprojektet i Afrika. Spisarna avger mindre utsläpp än äldre och traditionella sätt att värma mat och då blir finländska hamburgare mer klimatneutrala.

Konsumenterna i Uganda köper spisarna till marknadspris utan vetskap om detta. De köper spisarna främst för att de förbrukar mindre bränsle.

Förbättring av levnadsstandard i Afrika är givetvis av godo. Men i princip kunde Hesburger lika gärna klimatkompensera genom att betala en mäklare när jag köper en bränslesnålare bil.

Det vore inte så dumt – om jag fick pengarna. Jag kunde också tänka mig att cykla till jobbet för att kompensera grannens oljeuppvärmda villa mot en (synnerligen) adekvat ersättning.

Men i Finland och Sverige är det ju framför allt vi skogsägare som ska sälja klimatsamveten åt företag. Vi kan exempelvis trolla bort utsläpp genom att gödsla nygallrad skog mot en ersättning på villkor att vi inte avverkar den på 15–20 år (vilket vi ändå inte skulle göra). Ja tack, att se på när träd växer är bekvämare än att cykla två mil dagligen.

Det är lätt att raljera och fokuserar man på de absurda aspekterna är kritiken mot klimatkompensering inte svår att förstå. Men att kompensera är bättre än att inte kompensera. Och för skogsägare är möjligheterna i själva verket inte så tokiga.

Tyvärr har kompensationsmarknaden blivit något av vilda västern och åtminstone i Finland efterlyses insyn, översyn och kontroll. Den är också ett resultat av den förvirrade och förenklade klimatdebatten.

”Inhemskt kött” eller ”inhemsk mjölk” borde egentligen vara ett klimatargument i Finland och Sverige. Men vallens kolbindande effekt, låg djurtäthet per hektar och nordiska kossors avkastning i liter mjölk per koldioxidekvivalent är svårare att marknadsföra än ”noll nettoutsläpp”.

Förvirring verkar också beskriva den pågående ”regleringstsunamin”, som en talesman för finländsk skogsindustri kallade de klimatpaket som nu utformas i Bryssel och som inte minst påverkar jord- och skogsbruk. Som vanligt är det svårt för en vanlig medborgare att begripa hur och vad som beslutas i EU.

Kritiker beskriver följderna som att vi ska avverka mindre och låta mer träd stå och ruttna med sämre kolbindande tillväxt som följd samtidigt som vi borde använda mer träprodukter.

Nästan så att spisförsäljning i Afrika framstår som en mer rationell verksamhet än framtidens nordiska skogsbruk.

Tom Forsman

Tom Forsman är Jordbruksreporter på Vasabladet, Finland.