1880 publicerades den första telefonkatalogen i Sverige. Denna nymodighet innehöll numret till hela 156 medlemmar av Stockholms Telefonförening. Snart adderades namn, nummer, adresser och titlar, vilka abonnenterna själva med egen uppfinningsrikedom kunde tillskriva sig.
”Klimatkompensation – vår tids vattensäng”
Självklart är inte klimatkompensation en lösning i längden, skriver Karolin A. Johansson i en krönika.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
2016 utgavs den sista upplagan. Internet hade tagit över och platsen för den fasta telefonen var då lika sällsynt som det avlånga kuvertet med fotografierna från den nyframkallade filmrullen.
Året innan, 2015, monterades Sveriges sista telefonkiosk ned från Österängsgatan i Uppsala. Inte ens Stålmannens behov av omklädningsrum kunde bromsa utvecklingen.
Och minns ni alla prylar som intog hemmen under 80- och 90-talen? Drivor av kokböcker till den nya köksräddaren – microvågsugnen, oanvändbara träningsredskap från tv-shop och den dyra, klumpiga och åksjukeframkallande vattensängen.
Om vi spelar fram bandet och blickar tillbaka till vårt årtionde kommer vi nog raljera på samma sätt kring den då daterade idén klimatkompensation, som även den uppstod på 1980-talet.
Tanken med kompensationen är enkel: man köper en åtgärd utanför den egna organisationen som ska motsvara den klimatpåverkan som görs inom organisationen.
Exempelvis. Går du på en Coldplay-konsert planteras ett träd för varje såld biljett. Äter du hamburgare på MAX har du bidragit till de 1,9 miljoner träd som företaget låtit andra plantera för att binda koldioxiden som företaget släpper ut i sin verksamhet.
Viljan att kompensera är gigantisk. Företaget South Pole, specialiserat på klimatrelaterade konsulttjänster, larmade i början av året att det är ”väldigt svårt att hitta tillräckligt många projekt som kan svälja volymerna”.
Och självklart är inte klimatkompensation en lösning i längden. Det må vara ett plåster för att slippa känna skoskavet, men det är bättre att redan från början hitta skor som passar. Att lösa grundproblemet.
Dessutom ger det oftast större nytta att vårda de befintliga naturtillgångarna än att plantera miljontals nya träd. En enkel lösning är att bevara befintlig jordbruksmark.
Enligt Jordbruksverket försvinner 3 000 hektar vart femte år. Den främsta anledningen är bostadsbyggande.
I en värld där klimatförändring, krig, pandemi och allmän obalans i logistiken gör att maten försvinner, försenas, försämras och fördyras borde det vara helt orimligt att exploatera jordbruksmark så att den aldrig mer kan användas för livsmedelsproduktion.
Att marken ger lokalproducerad mat, bidrar till landets självförsörjandegrad, buffrar stora vattenflöden och binder koldioxid är bara några av de uppenbara fördelarna.
Det behövs säkert fler bostäder, men att förtäta, renovera och tänka hållbart är också lösningar.
Och inom en snar framtid kommer vi tycka att den irreversibla exploateringen av jordbruksmark var en lika stabil idé som 80-talets vattensäng.
Karolin A. Johansson
Karolin A. Johansson är lantbrukare och strategisk rådgivare. Tidigare hovmarskalk till H.K.H. Kronprinsessan Victoria.