KD: ”Biologisk mångfald är viktigt, men så här kan vi inte ha det i Sverige!”

Markägare tvingas i dag vara såväl jurister, ornitologer, biologer, limnologer som ekologer i sitt eget skogs- och jordbruk. Notera ”sitt”. Regelbördan har blivit så tung att våra landskapsvårdares axlar möter knäna i de byråkratiska snåren. Och värre riskerar det att bli om inte EU ändrar kurs och om Sveriges myndigheter inte slutar övertolka lagstiftningen.

Med sorg läser vi ännu ett reportage om rättslösheten kring artskyddsförordningen. Denna gång om familjen Hyttsten i Konäs, Åre, som drabbats i tillämpningen av nuvarande artskydd. En familj som i generationer lagt blod, svett och tårar på ett aktivt lant- och skogsbruk. En familj som bidragit fullt ut till samhället och i sin verksamhet tagit hänsyn till biodiversitet och den gröna omställningen.

Så väl har man skött sin fastighets värden att det nu står en hackspett i vägen för utvecklingen av flera generationers aktiva lant- och skogsbruk. Generationer av äganderätt och brukande som inte är värt något längre. Familjen drabbas av ett vite på flera miljoner om avverkningen genomförs trots förbudet, alternativet är stämning av staten och kostsamma advokatarvoden.

Det finns flera, eller rättare sagt tusentals, likande situationer som familjen Hyttstens uti landet.

Tjäderspel, hackspettar, grodor, kopparödlor, knärot och lavskrikor med mera får ständigt företräde och markägares verksamhetsområde har blir något av en sportarena för gemene intresseförening att inventera och registrera olika arter på i statens artdataportal – för att vid åtgärder innebära förbud.

Biologisk mångfald är viktigt, men så här kan vi inte ha det i Sverige!

Sverige ska öka sin självförsörjningsförmåga och skogen måste brukas om vi ska bibehålla vår ekonomi och klara miljö- och klimatmålen. Variationen bland naturbrukare, det vill säga, småföretagarna som äger marken måste uppmuntras att bli fler och då få det enklare att bedriva jord- och skogsbruk.

Det är inte bara orimligt att Sveriges markägare ska betala för våra internationella åtaganden kring biologisk mångfald/artskydd i form av allt pappersvändande. Att en enskild markägare ska behöva stämma staten, och gå in i en ibland flera år lång rättsprocess för att få ersättning eller avverkningstillstånd är inte värdigt den grundlag vår demokrati är bygd på.

Genom sin inställning i regeringsfrågan agerar Centerpartiet en garant för miljöpartistiskt inflytande. Vi såg de följder detta fick under åren 2014 till 2022. Nu håller Sverige på att ställa om till en politik som stegvis vill förbättra förutsättningarna för landsbygden och dess näringar. Nästa år är det EU-val. Även där står landsbygden och dess förutsättningar på spel. Och även här är Centerpartiets position ytterst oklar.

Senast i somras gav Centerpartiet i Europaparlamentet klartecken åt förordningen om återställande av natur, som med några få rösters marginal tog sig vidare till förhandlarna med ministerrådet. Vi kristdemokrater var och är tydliga med att vi över huvud taget inte vill ha en lagstiftning som utgår ifrån principen om att mark via EU-lagstiftning ska förhindras att användas, i missriktade målsättningar om biologisk mångfald. Samtidigt möter nu Centerpartiet väljarna med krav på ännu högre takt i EU:s klimatomställning, med nya drastiska klimatmål – innan konsekvensanalyser har presenterats om vad sådana mål skulle få för innebörd för den svenska landsbygdens näringar. 

För oss är det uppenbart att Centerpartiet på hemmaplan prioriterar samarbete med Miljöpartiet framför förutsättningarna för skogs- och lantbruk. Och i EU-valet nästa år är det lika uppenbart att Centerpartiet är mer intresserade av att posera med nya drakoniska miljökrav än att ställa frågor om vad detta skulle få för konsekvenser för den svenska landsbygden.

Vi kristdemokrater kommer i EU-valet möta väljarna med ett tydligt besked om att EU:s klimat och miljöambitioner inte ska ske på bekostnad av svensk landsbygd.