facebooktwittermail d

”Kattregistret är inget hot mot bondkatten”

Edvard Hollertz verkar inte ha hängt med i samhällets moraliska utveckling de senaste decennierna. Det skriver Anna Lundvall och Åsa Hagelstedt, Djurskyddet Sverige, i en replik på en ledare.

Katt sitter på en sten.
Katter engagerar - nu ska deras status höjas. FOTO: KJELL JOHANSSON/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

I en ledare i ATL 5 januari skriver Edvard Hollertz om ”det hotade livet som bondkatt”. Hollertz verkar inte ha hängt med i samhällets moraliska utveckling de senaste decennierna.

Djurskyddslagen verkar på individnivå, och alla djur av tamdjursart ska ha en ägare. Redan i propositionen till förra djurskyddslagen, 1988, fastställdes att ett djur som inte har tillsyn, är övergivet eller där djurägaren inte kan nås ansågs vara utsatt för lidande och skulle omhändertas. 

I sin text skriver Hollertz om katter som ”Fria själar” som, till skillnad från hundar, inte går att bestämma över. Han menar att katter ”vandrar mellan gårdar” och att detta ”inte är ett dåligt kattliv”. Hollertz beskrivning ger sken av individer som är tillfreds med sin tillvaro.

Men de katter som hittas i den miljöer som han beskriver är långt ifrån tillfreds. De har öronskabb, inälvsmask och lider av svält vilket ger mag-/tarmproblem. Detta kan både Länsstyrelser och katthem vittna om.

Dessa katter heter inte Paradis-Oskar eller Rasmus och de går inte på luffen och njuter av sommarmånaderna i vårt vackra land. De äter inte sill och potäter och de vandrar inte mellan faluröda stugor.

De slåss för sin överlevnad, de letar mat kring bebyggelse, de fångar gnagare, som i sin tur sprider inälvsparasiter till dem och honorna föder kull efter kull med oönskade kattungar. Katthemmen som tar hand om dessa djur har höga veterinärräkningar då katter med bölder och infekterade sår kräver behandling.

Katter och hundar har nu samma status i Lagen om tillsyn över hundar och katter. Något som alla remissinstanser som arbetar med hemlösa katter utom just Jordbruksverket tillstyrkte i sina remissvar. Och idag säger Jordbruksverket att det nya registret bidrar till att höja kattens status och med tiden förhoppningsvis minska antalet hemlösa katter.

Att alla katter nu ska vara märkta och registrerade är inget större problem för de så kallade bondkatterna än för raskatterna som bor i lägenhet i storstan. För en ansvarsfull kattägare har en kastrerad, märkt och registrerad katt.

Katten kan naturligtvis få ströva fritt i en trygg miljö på landsbygden. De kan fånga möss och njuta av solen under vår och sommar, så länge de får vård, bra foder, avmaskas och har en trygg och varm plats att söka vila på. Och skulle katten råka göra en för lång utflykt och inte hittar hem igen gör märkning och registrering att katten kan få hjälp hem igen. Och skulle katten råka bli påkörd i trafiken kan ägaren få vetskap om vad som hänt.

Så nej, kattregistret är inget hot mot bondkatten. Det är, tillsammans med djurskyddslagen och föreskrifterna, ett sätt att ge alla katter det skydd och status de förtjänar.

Anna Lundvall
sakkunnig Djurskyddet Sverige

Åsa Hagelstedt
generalsekreterare Djurskyddet Sverige