”Är kampen mot salmonella värd kostnaden?”

Brasilien är världens största exportör av fryst kyckling och har nära 40 procent av världsmarknaden. Den näst största exportören i världen är USA, som har 18 procents marknadsandel.

På tredje plats ligger Nederländerna med 6 procent. Största nordiska land är Danmark med en marknadsandel på 0,4 procent.

Under våren blev jag allt mer intresserad av tecknen på ett pånyttfött försök att få till stånd ett frihandelsavtal mellan EU och dess utvandrade befolkning i Mercosur. För EU är en viktig fråga i förhandlingarna hur mycket smitta som kan komma in. Smitta som kanske kan sammanfattas i ett ord: salmonella.

I Sverige är det exakt 70 år sedan Alvestaepidemin 1953. Från ett slakteri i Alvesta spreds salmonella typhimurium över landet, inte minst till Stockholms- och Göteborgsregionen. Minst 9 000 personer smittades och minst 90 personer dog.

Reaktionen på epidemin var att Zoonoslagen infördes, avdelningen för epidemiologi och utvärdering vid Folkhälsoinstitutet skapades och när Sverige blev medlem i EU gavs Sverige rätt till extra salmonellakontroller av import inom den gemensamma marknaden. Salmonella och alkohol är de två främsta reservationer svenskar har mot de andra unionsmedlemmarna.

Alkohol finns det i alla fall en debatt om men salmonella är det tyst om i Sverige. Och så uppstod Bullens Pilsnerkorv för i en helkonserv finns ingen salmonella.

Så jag tänkte att jag skulle undersöka hur det är med salmonella i Brasilien. Enligt min fru, som lämnade Brasilien den 11 september 2001, är ägg och kyckling fulla av salmonella. Så var det innan hon utvandrade till Sverige men jag lagar löskokta ägg till frukost och gör vaniljsås med råa ägg till äppelpajen och vi har aldrig blivit sjuka.

När jag sammanställde data från MAPA:s (brasilianska jordbruksdepartementet) kontroller, fanns bara en handfull fall från ett par delstater i södra Brasilien. Berodde det på bristande kontroller eller var det verkligen så få fall?

Ett annat sätt är att undersöka hur många som diagnosticerats på sjukhus. Brasiliens nationella sjukvårdssystem, SUS, som är helt gratis men har nästan lika långa köer som till sjukvården i Sverige, publicerar statistik på ”DataSUS”. De offentliggör data i ett helt eget dataformat.

Medan jag slet mitt hår över dataformatet läste jag akademiska artiklar av professorer som hämtat sin data från SUS officiella tidning för att de inte kunnat avkoda och läsa filerna med ursprungsdatan. En dataexpert som jag till slut fick hjälp av bekräftade misstanken att det kan vara med flit. Med hennes kod kunde jag läsa filerna.

Bortsett från att ett års data inte offentliggjorts visar datan på ett framgångsrikt arbete med att få ner zoonoserna till nära noll på två decennier. Det antyder att MAPA:s nära-noll-resultat på slakterierna kan stämma.

Pandemiåret 2020 var fallen av salmonella nästan noll. Året därefter, 2021 ökade fallen igen. Det tyder på att äggen och kycklingen är fria från salmonella. Salmonellan kanske kommer från restaurangköken och mänsklig kontakt? Brasilien var till skillnad från Sverige stängt under pandemin.

Rochelle Ribeiro är professor vid det statliga universitetet i delstaten Ceará och läkare. Hon bekräftar för mig att salmonellafallen försvann under pandemin och att det överhuvudtaget är sällan man nuförtiden ser salmonella.

Jag har i ett par månader försökt hitta någon i branschen som vill säga något om salmonella. Är kampen mot salmonella värd kostnaden? Naturligtvis måste det finnas en kostnad hos producenterna, som sedan påverkar priset.

Varken personer vid MAPA som jag frågat eller världens största exportör BRF eller en mindre svarar ens på mina frågor. Inte ens den offentliga datan är lätt att läsa. Det finns helt enkelt ingen debatt alls. Det senaste omskrivna utbrottet, i mars, var orsakat av Kinderägg från Belgien.

Förmodligen beror detta på att exporten av kyckling bygger på förtroendet att just salmonella inte finns.

I Sverige finns inte heller någon debatt. Ändå medför Sveriges nolltolerans – född för 70 år sedan i en annan tid – att den nu nästan permanenta äggbristen leder till import från resten av EU när man kunde ta risken – eller hårdkoka äggen och genomsteka kycklingen.

Självklart ska salmonella bekämpas men till vilket pris? I Sverige bör det i alla fall diskuteras om det görs på ett effektivt sätt. För är det en framgångsrik politik om de särskilda svenska kraven försvårar konkurrenssituationen till den grad att vi importerar mer kyckling – med högre risk för salmonella – än vad vi annars skulle behöva?