Verket står inför besparingar i storleksordningen en sjundedel till en sjättedel av förvaltningsbudgeten. Det innebär för närvarande en utgiftsminskning på cirka 100 miljoner kronor.
Jordbruksverket måste ha råd att ge råd
Jordbruksverkets dåliga ekonomi är en större fråga för svenskt lantbruk än man kan tro. Verkets roll som expertmyndighet riskerar att minska när administrationen av EU:s jordbrukspolitik kräver ständigt ökade resurser.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
I mars uppdrog regeringen åt Statskontoret att analysera Jordbruksverkets möjlighet att utföra sitt uppdrag inom de nuvarande ekonomiska ramarna. Avrapporteringen ska ske i november.
Även myndigheter måste trimma sina organisationer och dra ned på sina utgifter. Men någonstans går en gräns för hur mycket man kan spara utan att verksamheten drabbas alltför negativt.
Att utbetalningar av stöd dröjer på grund av IT-system som inte kommit på plats är en källa till frustration bland berörda lantbrukare. Det är inte rimligt att vänta över ett år på ett beslut om investeringsstöd.
Ett underfinansierat Jordbruksverk kan dock få större konsekvenser än senfärdig handläggning. Risken är uppenbar att Jordbruksverket drar ned på sin roll som expertmyndighet när större resurser måste läggas på att klara den rent förvaltande verksamheten, alltså den allt dyrare administrationen av EUs jordbrukspolitik.
Bland de besparingar som diskuteras finns neddragningar på utredningsarbete och besvarande av remisser och yttranden. Frågan är hur lämpligt det är att statens främsta expertmyndighet på jordbruksfrågor hörs mindre när ny lagstiftning bereds.
Jordbruksverket svarar årligen på ett tresiffrigt antal remisser och yttranden från regeringskansliet och andra myndigheter. Ärendenas storlek varierar från det gigantiska arbetet med implementeringen av vattendirektivet till enklare frågor, men dessa tar i regel ändå ett par arbetsdagar att besvara.
Bara för att man tillfrågas så betyder det inte att Jordbruksverket bör svara om frågan inte bedöms vara tillräckligt viktig. Det går att spara pengar på att bara besvara relevanta frågor, men samtidigt skulle olika intresseorganisationers synpunkter få mer inflytande i lagstiftningsprocessen. Det är inte nödvändigtvis till gagn för svenskt lantbruk.
För landets lantbrukare finns det annat än en långsam handläggning av stöd att oroa sig för. Förr eller senare lär Jordbruksverkets underskott leda till en diskussion om en ökad finansiering via avgifter och väl där kan man lätt förutsäga hur det kommer att sluta – ökade kostnader för lantbruket.
Konsekvenserna av ett underfinansierat Jordbruksverk är allvarligare än man först kan tro. Besparingar är nödvändiga liksom ökade anslag om hela verksamheten ska fungera tillfredsställande.