Sena stöd och ofärdiga IT-system tillsammans med Jordbruksverkets dåliga ekonomi visar att allt inte står rätt till inom jordbruksbyråkratin.
Jordbruksbyråkratin måste bantas
Det är allvarligt att handläggningen av stöd till jordbruket tar för lång tid och att enskilda företag drabbas av försenade utbetalningar av stöd.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Ansökningar om investeringsstöd har staplats i allt högre högar på grund av datorprogram som inte fungerat. Det kan ta upp till hela två år innan beslut fattas om en ansökan, sen tillkommer tiden från beslut till utbetalning. Vid halvårsskiftet hade endast 87 av 2 327 ärenden om investeringsstöd beslutats.
Tanken med investeringsstödet är att öka svenskt lantbruks konkurrenskraft, vilket förutsätter snabba beslut.
Om alternativet är att lägga av eller att bygga ut en verksamhet kan man som företagare inte sväva i ovisshet i flera år om investeringsstödet ska tas med i kalkylen eller inte. Så här kan det inte fortsätta.
Nu verkar det väl som om de olika e-tjänsterna snart är på plats men det finns alltjämt anledning att oroa sig. Jordbruksverkets ekonomi lär inte förbättras av de återkommande ändringarna i stödsystemen och alla programuppdateringar de för med sig.
Arbetet med det nya datorprogrammet ProCAP kostade över 130 miljoner kronor förra året, enligt Jordbruksverkets årsredovisning.
Nu ska verkets spara 100 miljoner kronor av den totala förvaltningsbudgeten på 500 miljoner kronor. Hårda bud. Besparingarna ska dock ske på ett sätt som prioriterar utbetalningar och den kommande livsmedelsstrategin, vilket är det enda rimliga.
Att Jordbruksverket har ebb i kassan är inte så märkligt eftersom myndigheten hela tiden belastas med nya arbetsuppgifter och kostnader. Det grundläggande problemet är att EU:s stödsystem är för komplext och verkar på en alltför detaljerad nivå.
Exempelvis ansåg EU-politikerna det nödvändigt att tvinga lantbrukarna att odla flera olika grödor och införde förgröningsstödet, som naturligtvis måste kontrolleras som alla andra stödvillkor.
Varje politiskt beslut medför i regel nya kostnader. Inte bara för lantbrukarna, som för att få del av stödkakan måste anpassa sig, utan även för de myndigheter som administrerar stöden.
Under förra året inventerades hälften av alla så kallade block, som landets jordbruksmark är indelad i, med anledning av ett nytt sätt att bedöma betesmarker. Uppdateringen kostade 60,2 miljoner kronor år 2015.
Risken finns att jordbruksbyråkratin går mot en kollaps under sin egen tyngd i takt med att allt större resurser krävs för att genomföra, kontrollera och utvärdera själva stödsystemet, samtidigt som stödet till lantbruket minskar. Jordbruksverkets ekonomiska bekymmer kan tolkas som ett symptom på en alltför omfattande byråkrati.