Jordbrukets ljud och lukter är ingen kränkning

Alla som drivit ett lantbruk vet hur lynnigt det kan vara med odling och väder. Vårbruk och skörd är typiska perioder när man behöver ta till vara på den där soliga dagen som plötsligt dyker upp och köra allt på högvarv för att hinna med.

På allt fler platser i Sverige börjar dock sådana här situationer skapa konflikter, och samhället ställer sig inte på lantbrukarnas sida. Ytterst handlar det om vad vi anser är rimligt och inte rimligt att tolerera när man bosätter sig på landet, och om vem som har rätt att sätta villkoren.

Bara den senaste tiden har ATL kunnat rapportera om två fall där lantbrukare fått förbud och restriktioner för sin verksamhet. En grisbonde i Säffle får inte sprida gödsel på sin åker förutom vissa dagar och tider, grannarna störs av lukten och trots att kommunen försvarar honom säger Mark- och miljödomstolen nej. Undantag får inte ens göras för åkrar som ligger längre bort från bebyggelsen.

Miljöförvaltningen i kommunerna Mariestad, Töreboda och Gullspång vill förbjuda traktens växtodlare att köra maskiner, som traktor och tröska, efter vissa tider. Det är problematiskt om man måste köra sent. Förvaltningen väljer en ovanligt hård tolkning av regler för decibelnivåer trots att den ska kunna vara flexibel och göra undantag för till exempel skörd.

Här finns ett uppenbart problem. I takt med att antalet jordbrukare sjunker och mer mark säljs för att bli villatomter ökar konflikterna mellan de som bor på landet och brukar marken och de som flyttar ut till hus men vill ha samma förhållanden som inne i staden.

Många villaägare verkar betrakta jordbrukslandskapet som en kuliss, den ska stå still och vara vacker, en fin utsikt att titta på från altanen, men i övrigt ska den vara lika levande som en bit kartong. Inga ljud, ingen lukt, inga störande moment.

Man menar att ens rätt till ostörd tillvaro kränks av att lantbruket redan finns på plats och måste bedrivas efter vissa villkor. Även om det var åkrarna och hagarna och lantbrukarna som var där först. Även om man inte kan producera livsmedel utan att köra med traktor.

Dessvärre verkar många tjänstemän och byråkrater stötta tanken att det är lantbruket som stör. Villaägarnas verklighetsuppfattning får styra. Åkrar ska inte få plöjas i tid och djur ska inte få lukta.

Vi vet sedan tidigare att enskilda tjänstemän har problematiskt mycket makt på så vis att de på egen hand får fatta beslut med stor påverkan på enskilda människors liv. När denna makt kombineras med synen på lantbruket som ett störande fenomen får vi konflikter som de ovan nämnda.

Här behöver politiker tänka till kring vilka regler och riktlinjer som ska gälla. Ska vi ha matproduktion och öppna landskap måste också brukandet få ta plats.