I Kiruna finns Europas mest okända, men kanske också den mest strategiskt viktiga jordbrukstillgången. Vid mitt besök i slutet av mars låg snötäcket djupt, och snön gnistrade i den starka vårsolen. Även om det hade varit barmark så skulle jordbrukstillgången inte ha synts. För det vi pratar om finns i berget.
Det handlar om Per Geijer, som inte ligger långt från dagens gruva i Kiruna. Det är en fyndighet som efter prospektering visat sig vara Europas största av sällsynta jordartsmetaller, sådant som är av yttersta vikt för den gröna omställningen, men där dagens beroende av Kina är alldeles för stort.
Det är metaller som behövs till elbilar och vindkraftverk. Och det är i den här fyndigheten som jordbrukstillgången ruvar.
För prospekteringen har visat att malmkroppen i Per Geijer också innehåller sju-åtta gånger så hög halt av fosfor som dagens Kirunagruva. Fosfor är ett av tre näringsämnen som behövs i mineralgödsel, som används för hälften av EU:s jordbruksproduktion.
När det gäller fosfor behöver EU importera runt 90 procent, och därför är det listat av EU som en kritisk mineral. En inte obetydlig del av importen kommer dessutom från Ryssland.
När Ryssland gick till förnyat och fullskaligt angrepp på Ukraina steg gödselpriserna kraftigt i Europa. Beroendet av ryskt gödsel har bidragit till att Brasilien inte infört sanktioner mot Ryssland.
Fyndigheten i Kiruna bedöms vara av en sådan volym att den kan ersätta den historiska ryska importen till EU. Men det kan finnas mer, betydligt mer. LKAB har ännu inte sett slutet på fyndigheten. Från dagens befintliga gruva närmar sig bolaget, 700 meter under markytan, med en flera kilometer lång gruvort för att närmare kunna undersöka fyndigheten på djupet.
Men det är ingen snabb lösning på kritiska beroenden för europeisk jordbruksproduktion. Undersökningarna väntas ta ytterligare några år.
Markpåverkan och miljöpåverkan ska analyseras, kalkyler för hållbar och ekonomisk brytning ska göras. Räknat med följande tillståndsprocesser så är en brytning minst tio, kanske femton år bort.
Att svensk byråkrati lever med fredsklocka är tydligt, till och med i Kiruna med 130-årig erfarenhet av gruvbrytning. Kiruna är gruvan som blev med en stad.
Den strategiska betydelsen av Kiruna för Sverige, men också för EU, kan inte överskattas. Och frågan är om europeiskt jordbruk har femton år på sig för att minska sina beroenden med tanke på den säkerhetspolitiska kroniska kristid vi är inne i. Femton år kanske inte sågs som en lång tid på 00-talet, när vi levde i en stabilare tid och då man kunde bedöma konsekvenser över lång tid för samhällsplanering.
Nu lever vi en riskfylld tid där inte ens morgondagen går att förutsäga. Det hade varit bra för Europas bönder och konsumenter om brytningen redan hade varit igång idag.
