Kriget, torkan, regnet och frosten är historiskt den svenska bondens fyra främsta fasor. Det är bara frosten som inte gjort sig påmind de senaste åren.
Rysslands imperiekrig har drivit på inflationen, skapat kostnadsökningar och ger globala problem. Kriget har inget slut i sikte, och Ryssland attackerar konsekvent Ukrainas jordbruksekonomi.
Klimatförändringarna bidrar med mer extremväder. Ett axplock av svenska nyheter under sommaren: ”Potatis för tre miljoner ruttnar: Värsta jag sett”, ”Lantbrukare spår potatisbrist och nödslakt efter sommaren” och "Lantbrukare vädjar om att handla lokalt efter torkan.”
Och rubrikerna från resten av världen är inte heller uppmuntrande: ”Spanien: Oro att marken kan utarmas för jordbruk”, ”Bördiga halvmånens vattenbrist – en varning för resten av världen” och ”Extremvädret får indiska tomatpriserna att rusa”. Uppräkningen skulle kunna fortsätta över några sidor.
När somrar som den här inte längre kommer en gång vart femtionde eller vart hundrade år utan blir återkommande som ett nytt normalläge får det omfattande globala konsekvenser. Vi har bara sett början på det hela, vilket kommer att utmana hur vi är vana att livsmedelskedjan ser ut. Men för att kunna hantera prövande omställningar och krävande tider måste det finnas svenska jordbruk och bönder.
En gård som läggs ned har svårt att komma tillbaka. Investeringskostnaderna och tröskeln för nyetableringar är alldeles för stora.
Istället för att utreda, samverka och skapa strategier som tar alldeles för lång tid för att ge effekt för ekonomiskt hårt pressade bönder så finns det snabba åtgärder som regeringen skulle kunna få med i höstbudgeten. Det är också åtgärder som det finns snabb rådighet över och som inte kolliderar med andra politiska mål.
Att införa en rejäl avgiftsreduktion för de kostnader som det allmänna tar ut från lantbrukare ger de mest utsatta i alla fall en liten och snabb lättnad när kniven är mot strupen. Den skulle kunna göras retroaktiv för 2022 och 2023.
Det innebär inte att det behövs betydligt mer för att skapa goda förutsättningar för ett resilient svenskt jordbruk i turbulenta tider. Att tackla både klimatförändringarna, med alla de påfrestningar det medför, samt en säkerhetspolitisk orostid, där tillgången till fria försörjningslinjer och ytterst mat blir en allt viktigare spelbricka för aggressiva imperiestater som Ryssland, är ingen liten utmaning.
För att skapa förutsättningar att hantera morgondagen behövs åtgärder för att lätta på bördorna idag. Avgiftsreduktionen är ett sätt att göra det på, och här ställs regeringens vilja, förmåga och handlingskraft på prov. Även om insikten kanske har infunnit sig om att de goda åren nu på allvar är slut så är frågan hur lång tid det ska krävas innan det omsätts i handling.
