facebooktwittermail d

Jan gör sin egen vätgas

Jan Johansson har byggt om sin 40 år gamla Volvo för vätgasdrift. Han sparar inte mycket bränsle men Bilprovningen kunde knappt mäta kolmonoxidutsläppen.

Vätgasbilar är normalt företeelser i teknikens absoluta frontlinje. I Ljungby kör Jan Johansson en vätgasdriven Volvo 142 av 1968 års modell. Gaskonverteringen har Jan Johansson gjort själv.

Han har varken kemisk eller teknisk utbildning, däremot ett motorintresse som ledde till att hans egen och traktens övriga mopeder gick fortare och fortare.

Enkelt och billigt


Vätgastekniken är häpnadsväckande enkel. Ett vattenfilter från Jula för 159 kronor, halvannan meter trädgårdsslang, för 60 kronor gängad rundstång från Biltema, lite plåtbitar och skruvar.

-Köper man allt nytt kostar det högst 500 kronor, säger Jan Johansson som till vardags kör grävmaskin.

På fritiden kollar han tekniksidor på internet och det var där han snubblade in i vätgasprojektet.

Spjälka vatten med el


I korthet går det ut på att med elektricitet spjälka vattenmolekyler i sina beståndsdelar, väte och syre. Hur det går till ser vi när vi laddar ett vanligt blybatteri; det bubblar från cellytorna när vätemolekylerna ger sig av. Molekyldelningen sker i det här fallet i vattenrenaren som Jan Johansson monterat under motorhuven. Gasen går genom trädgårdslangen till förgasaren och in i motorn som för övrigt är etanolkonverterad, också det av Jan Johansson själv. För bättre bränsleflöde har bränslemunstyckena borrats upp med en borrsats för 49 kronor på Jula.

En liter räcker lång väg


Hur långt vätgasen från en liter vatten räcker vet han inte exakt, särskilt som en del vatten också dunstar bort. Men rätt långt är det.

-En gång körde jag i alla fall runt 20 mil innan jag fick fylla på.

Minskade utsläpp


Nu fungerar gasen inte främst som drivmedel, även om den bidrar. Dess främsta funktion är att minska kolmonoxidutsläppen som i Jan Johanssons bil får vara högst 5,5 volymprocent.
Bilprovningens mätare visade 7,5 före konverteringen, efter pendlade utslaget mellan 0,4-0,5.

-Besiktningsmannen var belåten om än lika förvånad som jag som ju själv inte visste om det skulle funka eller om det bara var en skröna.

Idén hittade Jan Johansson på en amerikansk internetsida. Utförandet tog han hand om själv.

-Bilprovningen trodde jag skämtade när de fick syn på burken och jag sa att det var en vätgasanläggning. Efter avgastestet var de imponerade och såg ingen anledning att sätta i en katalysator. Bättre än så här blir det knappast. Jan Vainult