”Jägareförbundet hoppar i galen tunna om drönarna”
Peter Kullgrens (KD) förslag om att drönare med kamera ska få användas vid vildsvinsjakt är utmärkt.
Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Vildsvinsstammen har under en trettioårsperiod tillåtits växa explosionsartat. Från att vildsvinet varit nationellt utrotat till att stammen växte till några hundra individer under 1980-talet uppgick stammen till 300 000–400 000 individer häromåret.
Sedan rekordnoteringen har en viss minskning skett men dagens svenska vildsvinsstam uppskattas ändå till mellan 210 000 och 240 000 individer. För att sätta denna siffra i ett sammanhang kan nämnas att den norska respektive finska vildsvinsstammen uppgår till ett par tusen djur. Nedgången i Sverige har varit glädjande men så sent som i juli i år gick Naturvårdsverket ut och meddelade att antalet trafikolyckor med vildsvin har ökat under 2024, vilket tyder på att vildsvinen återigen blir fler. En förklaring till det kan vara att 2023 var ett ollonår, då ekarna producerade ovanligt mycket ekollon.
Vildsvinsstammens tillväxt har varit glädjande för den skara jägare som jagar vildsvin – men en ordentlig huvudvärk för i princip alla andra.
Mängder av svenska villaägare får årligen sina trädgårdar uppbökade av svinen. De som driver golfbanor sliter sitt hår i förtvivlan när de får nattlig påhälsning av svinen. 2023 orsakade vildsvinen över 5 500 trafikolyckor som förutom att orsaka trauman kostar bilägare och försäkringsbolag miljardbelopp.
Särskilt utsatt är jordbruket. I fjol förstördes 47 800 ton spannmål av vildsvin. Dessutom uppger mer än en fjärdedel av jordbrukarna, enligt Jordbruksverket, att viltet påverkar deras val av gröda och störst påverkan har förekomsten av vildsvin på vad som går att odla. Ärter och havre är grödor som många avstår från att odla men även höstraps och spannmålsgrödor till mognad är svåra att odla på många platser på grund av vilttryck. I en studie uppskattade Sveriges lantbruksuniversitet jordbrukets kostnader för vildsvinen till 1,56 miljarder kronor 2015. Det är fullständigt oacceptabelt. Det är oacceptabelt ur ett företagsekonomiskt perspektiv men också ur ett samhällsperspektiv när vi lever i en tid när vi behöver stärka vår livsmedelsberedskap i händelse av krig och kris.
Det finns med andra ord mycket goda skäl för samhället i allmänhet att se till att vildsvinsstammen minskar och i synnerhet underlätta för jakt som gör att jordbrukets grödor kan skyddas från vildsvinens framfart. Det har regeringen nu också gjort.
Ett av förslagen är att drönare med kamera ska få användas för att söka efter vildsvin över mark med jordbruksgrödor eller mark som används till yrkesmässig trädgårdsodling. Ett annat är att möjligheterna att bedriva skyddsjakt efter vildsvin på enskilds initiativ ska utökas till ett avstånd på 200 meter från mark med växande gröda. Remisstiden för förslaget gick ut den 30 september och det ligger nu på regeringens bord.
Regeringens förslag är efterlängtade.
Vildsvin är skygga. I hög vegetation är de mycket svåra att upptäcka. Drönare som är försedda med kamera kan därför bidra till att effektivisera jakten genom att möjligheten att söka efter dem från luften förbättrar förutsättningarna att hitta dem – och skjuta dem. Detta är inte tillåtet i dag eftersom Jaktlagen förbjuder användningen av motordrivna anordningar vid jakt, vilket kamerautrustade drönare räknas som trots att de inte ens fanns när lagen skrevs och att lagstiftaren därför knappast kunde ha haft dem i åtanke.
Men alla är inte förtjusta i drönarförslaget. Ordföranden för Svenska Jägareförbundet – landets största jägarorganisation – menar i ett blogginlägg att ”Regeringens promemoria om att tillåta drönare – motorfordon – vid skyddsjakt på vildsvin är ett övertramp på allt vad en sund jaktetik är – och hur jakt ska utföras”. I en debattartikel i Aftonbladet menar han att jaktetiken ”är en grundförutsättning och utgör det element som skapar förtroende för all jakt”.
Men på vilket sätt drönare med kamera skulle vara mer oetiskt än andra tekniska hjälpmedel – som en handhållen kikare, mörkeroptik eller rörlig belysning – eller för den delen åtlar utrustade med kamera är inte lätt att förstå. Det är inte heller lätt att förstå varför jakt med drönare som sker i syfte att skydda egendom skulle vara mer oetisk än att jaga vildsvin med hund för jaktupplevelsens skull, en jaktform där skottillfället dessutom inte sällan sker när vildsvinen springer och risken för att viltet blir skadeskjutet ökar.
Det torde också vara så att allmänhetens förtroende för jägarkåren skulle öka – inte minska – om de negativa effekterna av viltet hålls nere.
Regeringen bör inte lyssna på kritiken utan gå vidare med förslagen som gör att vårt jordbruk kan fredas från svinen. Fler åtgärder behöver dessutom vidtas för att få ner vildsvinsstammen i stort. LRF vill se den minska med 90 procent. Radikalt ja men även då skulle Sverige ha en vildsvinsstam som var större än alla våra nordiska grannländer tillsammans.