I skrivande stund befinner jag mig i Härnösand och planerar som så många andra för julmaten. Det blir mycket kött på vårt julbord i år (igen). Jag funderar på om jag kanske borde känna köttskam. Vi ska äta mindre kött… väl?
”Jag är stolt över köttet på julbordet”
Jag skäms faktiskt inte alls. Tvärtom. Jag är snarare stolt över vad vårt julbord bidrar till, skriver Ylva Persson i en krönika.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Den globala djurproduktionen påverkar klimatet negativt, leder till avskogning, och hormoner och antibiotika används i uppfödningen. Det vill ju ingen upplyst människa bidra till. Men jag skäms faktiskt inte alls. Tvärtom. Jag är snarare stolt över vad vårt julbord bidrar till:
Syltan görs på nötkött från djur som betar naturbeten i Västernorrland där de bidrar till biologisk mångfald, friska jordar, kolinlagring i markerna (jo kor kan motverka negativ klimatpåverkan) och gödsel till växtodlingen. De slaktas på ett litet lokalt slakteri.
Det rökta renköttet kommer från en sameby i Härjedalen. Rennäringen är ett riksintresse och genom sitt betande håller renarna fjällvärlden öppen och underlättar på så sätt för solens ljus och värme att reflekteras bort från jorden. Bra för klimatet med andra ord. Om du blev nyfiken, så googla ”albedo och renbete”.
Killingköttbullarna kommer från en getbesättning i norra Ångermanland som föder upp sina bockkillingar till slakt, ett bra sätt att ta till vara en ”biprodukt” från mjölkproduktion. Getter är duktiga slyröjare och de håller kulturlandskapet öppet.
Julostarna (och den västernorrländska specialiteten rörost) köper vi från små lokala gårdsmejerier men också från Norrmejerier. Mjölkproduktionen är viktig för att skapa arbetstillfällen i Norrland.
Julskinkan slutligen kommer från en mindre grisbesättning i Medelpad som har hela kedjan från uppfödning och slakt till förädling och försäljning på den egna gården.
Och så blir det en hel del grönt också. Kål av alla de sorter och färger. Svenskodlade förstås.
Utan livsmedelsproduktion i Sverige skulle landskapet växa igen, förutsättningarna för den biologiska mångfalden skulle försämras och arbetstillfällen skulle bli färre. Dessutom är svenska djur bland de friskaste i världen, antibiotikaanvändningen är mycket låg och tillväxthormoner används självklart inte.
Det går att göra kloka val på julbordet och varje dag resten av året. Vi har valt att i första hand köpa kött från vårt närområde och från besättningar där vi känner till djurhållning och slakt. Till nyår blir det kanske en lammstek och rostade rotfrukter, allt från närområdet. Med all säkerhet blir det inte brasiliansk oxfilé. Det är ett stående nyårslöfte sedan många år.
Ett julbord som detta kan förvisso bli ganska dyrt, men kanske kan man välja delar av det, eller ha mindre mängder (och vi flyger ju inte till Thailand över jul)? Och ta vara på allt och se till att äta rester resten av julhelgen! Att stoppa matsvinnet är en klimatgärning som heter duga.
Ylva Persson
biträdande statsveterinär, SVA