”Inte historiska lagar utan en levande landsbygd regeringen ska försvara”

Utan lokalt ägande av jord och skog slås benen som en levande landsbygd står på undan. Ju längre bort ifrån platsen ägandet finns, desto sämre för lokalsamhället, desto fler nedsläckta fönster på gårdarna och desto fler beslut om lokalsamhället som tas någon annanstans. Det lokala ägandet innebär att de pengarna som jorden genererar stannar på bygden – för att utveckla befintliga verksamheter eller utveckla nya. Eller till att underhålla sådant som saknar ekonomiskt värde men som utgör bondesamhällets och landsbygdens kulturarv; gamla ladugårdsbyggnader, sädesmagasin, brygghus och smedjor.

Det är av dessa och många fler skäl som jordförvärvslagens skydd för det enskilda ägandet är så viktig. Den är en skydd för att jord och skog inte successivt köps upp och hamnar i bolag med postadress i Stockholm, London eller New York. Eller – fara å färde – i Beijing.

Att ägandet av jord och skog är folkligt förankrat är också ett värn – men inte någon garant – mot politiska inskränkningar i äganderätten.

Nu ska regeringen se över jordförvärvslagen och det finns anledning att påminna om allt detta igen. På torsdagens regeringssammanträde beslutades att en översyn ska göras av agronomen Fredrik Daveby. Syftet är både att lätta och strama åt jordförvärvslagen.

För jordbrukare inom framför allt animalieproduktion som står inför stora investeringar vill regeringen se över möjligheten att flytta över ”viss jordbruksmark” till bolag i syfte att öka kreditvärdigheten för lantbrukaren och underlätta generationsskiften menar landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i en debattartikel i ATL (den 16 november). Möjligheten ska, enligt regeringens pressmeddelande, endast ges till bolag som ägs av fysiska personer och förvärv av aktier i dessa bolag eller jordbruksmark från dessa bolag ska förvärvsprövas.

Det vore ett avsteg från dagens jordförvärvslag – samtidigt i dess anda.  Å ena sidan värna det lokala ägandet av kött och blod, å andra sidan låta dessa ta del av de fördelar som kommer med att ha ägandet av mark i ett bolag.

Den stora utmaningen för utredaren – och senare regering och riksdag – blir att finna en form som lättar på jordförvärvslagen utan att oavsiktligt bidra till en generell uppluckring av den. Risken finns ju att lagstiftaren öppnar Pandoras ask och att det blir svårt att hindra oavsiktliga konsekvenser när väl skadan uppstått.

Men det är inte bara lättnader som utredaren ska titta närmare på. Fredrik Daveby ska också se över hur jordförvärvslagen kan skärpas. Det mot bakgrund av den stora uppmärksamhet som ett av kryphålen i jordförvärvslagen fick i samband med den före detta fastighetsmagnaten Roger Akelius enorma köp av enskild skogsmark och vad framtidsplanerna för denna är.

Om ett bolag vill köpa enskilt ägd skogsmark krävs förvärvstillstånd från länsstyrelse eller Jordbruksverket – men om samma mark testamenteras till en juridisk person – som ett bolag – krävs inget förvärvstillstånd.

I ett brev från landets samtliga länsstyrelser varnades regeringen i våras för risken att allt mer skog och mark bolagiseras genom detta förfarande (ATL den 25 maj). Landshövdingarna påtalade bland annat att handläggare på länsstyrelserna fått allt fler frågor kring möjligheterna att testamentera fastigheter till juridisk person och på så sätt undvika reglerna kring förvärvstillstånd. 

Denna varning verkar regeringen ha tagit på allvar och Fredrik Daveby får i uppdrag att utreda hur mark som testamenteras ska omfattas av prövning enligt jordförvärvslagen.

Det är det lokalt närvarande ägandet och brukandet av jorden som en regering som bryr sig om landsbygden ska värna. Det finns risker med att lätta på jordförvärvslagen. Men att regeringen vågar tänka i nya banor gällande jordförvärvsfrågorna är bra. Att det ska göras med eftertänksamhet ännu bättre. När utredningen är klar och remissinstanserna har sagt sitt är vi förhoppningsvis lite klokare. Men det är inte hävdvunna former som ska försvaras utan ett levande företagande av kött och blod på landsbygden.