facebooktwittermail d

"Inte erkänt med hjärtat att klimatet är ett hot"

Skogsägarföreningarna har ett särskilt ansvar för att utveckla brandskyddet och skogsägarnas skötsel har avgörande betydelse för att minska brandriskerna. Det säger professor Sten B Nilsson.

Efter sommarens skogsbränder är Sten B Nilsson, professor och internationell skogsexpert, kritisk till att skogsägarföreningarna inte varit mer aktiva i utvecklingen av brandskyddet. I ett land där cirka 320 000 enskilda äger runt hälften av skogen har skogsägarföreningar ett särskilt ansvar att driva utvecklingen av brandskyddet för sina medlemmar, anser han. Enligt Sten B Nilsson visar erfarenheter från Nordamerika också att skogsägarnas skötsel och planering är avgörande faktorer för att undvika katastrofala skogsbränder.

Göra mer

Sedan storbranden i Västmanland 2014 har skogsägarföreningarna varit med och utvecklat den nya branschgemensamma standarden för att förebygga brandrisker. Vad hade de kunnat göra mer?

– Branschstandarden gäller enbart maskinarbete. Det är bara en del av systemet: Antändning, brandförloppet som påverkas av skötsel, och bekämpning ända ner till eftersläckning. Brand är komplext och svårt för en enskild att hantera och då behöver en skoglig organisation kliva in. De kan utveckla en ny skötselinstruktion med annan trädslagsblandning och skötsel på landskapsnivå. Ett brutet landskap med ett lapptäcke av olika typer av skötsel och trädslagsblandningar sänker brandrisken, och genom skötseln går det att etablera brandhinder för att minska spridningsrisken, säger han.

– Det finns också svensk forskning om brandrisker för olika skogstyper. Det skulle kunna göras till en praktisk instruktion. Underhållet av brandgator är eftersatt och det finns för lite vatten i skogen jämfört med förr på grund av utdikning. Samarbetet med andra behöver utvecklas, till exempel kommunerna som ofta saknar brandplaner, och här kan skogsägarföreningarna ligga på. Sen borde det finnas brandansvariga centralt på föreningarna och som kan kommunicera kunskaper till skogsägarna.

– Man har inte erkänt med hjärtat att klimatet är ett hot. Först behövs ett erkännande, sedan kan man agera, säger Sten B Nilsson.
– Man har inte erkänt med hjärtat att klimatet är ett hot. Först behövs ett erkännande, sedan kan man agera, säger Sten B Nilsson. FOTO: PÄR FORNLING

Extrema förhållanden

Företrädare för skogsägarföreningarna har bemött hans kritik med att under årets extrema förhållanden brinner all typ skog, oavsett skötsel.

– Det är bullshit, för att tala klarspråk. Det finns gott om internationella undersökningar som visar att skötseln har stor betydelse, säger Sten B Nilsson.

Han har arbetet internationellt med skogliga strategifrågor i över 30 år, och bland annat varit rådgivare till industri och regeringar i Kanada och USA. Och enligt Sten B Nilsson kan Sverige lära mycket av det kanadensiska arbetet med brandskydd.

Trots det är bränderna både fler och större i Nordamerika. Hur kan det komma sig?

– De stora bränderna är i norra Kanada där det är otillgängligt och saknas infrastruktur. Skogen har inget marknadsvärde men ett stort ekologiskt värde. Därför låter man det brinna, men skyddar bebyggelsen. Den typen av bränder står för 90 procent av brandarealen.

Erfarenheter från Nordamerika visar att skogsägarnas skötsel och planering är avgörande faktorer för att undvika katastrofala skogsbränder, uppger Sten B Nilsson. Ett mosaiklandskap med varierad skötsel och trädslagsblandning, mer vatten och spridningshinder kan begränsa bränderna.
Erfarenheter från Nordamerika visar att skogsägarnas skötsel och planering är avgörande faktorer för att undvika katastrofala skogsbränder, uppger Sten B Nilsson. Ett mosaiklandskap med varierad skötsel och trädslagsblandning, mer vatten och spridningshinder kan begränsa bränderna. FOTO: DAVID LARSSON

Saknas erkännande

Andra områden där han anser att skogsägarföreningarna kunde ha gjort mer är att arbeta för kollektiva försäkringar, tilläggsförsäkringar för värdeförlust och eftersläckning samt att reda ut ansvarsfrågan mellan skogsägarna och staten.

Men inte bara skogsägarföreningarna får sig en släng av sleven. Även kommuner, skogsbolagen och staten kunde ha gjort mer, anser han.

Sedan branden i Västmanland verkar det inte ha hänt så mycket. Varför det, tror du?

– Man har inte erkänt med hjärtat att klimatet är ett hot. Först behövs ett erkännande, sedan kan man agera, avslutar Sten B Nilsson.

LÄS OCKSÅ: Efter branden i Västmanland: Brandutredare kräver att någon ställs till svars

LÄS OCKSÅ: Efter branden i Västmanland: Skogsbrukets ansvar sopades under mattan

Fakta: Brandskydd i Kanada

Sedan 1925 har Kanada ett omfattande forskningsprogram för att utveckla skyddet mot skogsbränder. Skyddet bygger på en systemsyn som gäller både risken för antändning och risker kopplade till hur mycket bränsle som finns i olika typer av skog och vid olika skötsel. Det omsätts i skötselpolicys på landskapsnivå för skog, markanvändning och brandrisker samt för planering för behov av brandbekämpningsresurser.

För att hantera brandinformation krävs enligt kanadensisk forskning en centraliserad organisation som även har mandat att besluta om hur olika bekämpningsresurser ska användas. Det är också avgörande att snabbt få fram bekämpningsresurser till bränderna. I den kanadensiska modellen har kommunerna därför en nyckelroll, eftersom de ofta kan vara först på plats. I Både Kanada och USA kan kommunerna genomgå ett slags utbildning, Firesmart respektive Firewise, för att minska brandriskerna, utveckla effektiv bekämpning och etablera tvärsektoriella samarbeten och riskanalyser.

Just riskanalyser präglar systemsynen och ett omfattande datorstöd för analyserna har utvecklats sedan 1970-talet. Analyserna gäller bland annat att minska riskerna i systemet, utvärdering av olika brandbekämpningsresurser vid olika brandförlopp och hur olika aktörer i beredskapssyfte kan träna inför en eventuell brand.

Källa: Sten B Nilsson