facebooktwittermail d

”Inkompetent energipolitik slår mot matproduktionen”

I stället för att tänka strategiskt och långsiktigt har den viktiga energisektorn använts till att köpslå i politiken.

Vindmöllor ute på ett fält.
Alla tänkbara energikällor kommer att behövas när fossila bränslen ska fasas ut. FOTO: KJELL-ARNE LARSSON/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

De höga elpriserna och oron inför kommande vintrar borde göra energin till en av de stora valfrågorna den sista månaden före valet. Politiken har verkligen inte levererat hittills.

Ett tecken på problem tidigare vintrar har varit det ökande behovet av att köra det oljeeldade reservkraftverket i Karlshamn. Det ter sig som ett litet bekymmer jämfört med de signaler som Svenska Kraftnät skickade nyligen.

Det kan bli aktuellt att stänga av delar av elnätet när bristen blir akut kommande vintrar. Från att ha haft ett stabilt och pålitligt elnät i världsklass är vi nu ett u-land.

Indelningen i fyra prisområden och som skulle stimulera produktion om priserna steg har inte fungerat alls. Södra Sverige drabbas av höga priser men ny produktion av el dröjer. Landsända ställs mot landsända.

Elkrävande industrier drabbas hårt och ser över möjligheterna att flytta sin verksamhet. Kommuner inser att det inte går att ge tillstånd till nya verksamheter som skulle ge arbetstillfällen och utveckling.

Jordbruket som näringsgren har i denna diskussion hamnat i skymundan. Även här är krisen levande. Det kommer att bli svårt att etablera nya strömkrävande djurstallar i vissa områden. Behovet av reservkraft ökar när inte bara stormar utan allmän elbrist stänger av strömmen.

Dessutom uppmuntras lantbrukarna att gå över från fossila bränslen till eldrift. Först sker detta med mindre truckar och inomgårdsmaskiner, men större eldrivna traktorer skymtar i framtiden. Finns det utrymme för detta? Har någon gjort en konsekvensanalys?

I takt med att gamla avtal går ut och ska omsättas står elköparen inför ett väldigt dilemma, bonde såväl som konsument. Ska man välja rörligt pris, som nu är gott och väl under kronan per kilowattimme, men helt ovisst hur det ser ut i vinter, eller välja att binda, till exempel på tre år för 2:50, en tidigare helt otänkbar nivå?

Valet har stor betydelse för gårdsekonomin. En genomsnittlig mjölkgård med bortåt 100 kor och rekrytering därtill gör av med 200 000 kilowattimmar på ett år. Att byta från ett avtal på 50 öre till det nya på 2:50 kostar 400 000 kronor per år. Det är frågan var dessa pengar ska hämtas hem.

För jordbruket som helhet är årskonsumtionen av elektricitet cirka 1,5 terawattimmar. Det betyder att 1 kronas höjning av elpriset kostar bondekollektivet 1,5 miljarder.

De höga energipriserna slår också mot konsumenternas köpkraft. Att pengarna kommande vintrar och kanske även somrar används till att betala elräkningarna eller de höjda hyrorna och i stället dra ned på matkontot gynnar inte det svenska jordbruket. Köpmotståndet börjar redan kännas av.

Bristen på konsekvensanalys och lösningar för stunden har präglat energipolitiken i decennier. Efter folkomröstningen om kärnkraften 1980 skulle den avvecklas med förnuft till 2010. När det visade sig att den tekniska och ekonomiska livslängden var längre flyttades också slutdatum. Förnuftigt!

Tyvärr tog denna vett och sans slut och ägarna till de Ringhalsreaktorer, som hade behövts så väl, såg ingen framtid i att driva dem vidare. I stället för att tänka strategiskt och långsiktigt har den viktiga energisektorn använts till att köpslå i politiken. Det har gett utrymme för önsketänkande på alla håll, endera snabb utveckling av vind- och solkraft eller av små kärnreaktorer. Så har det inte blivit alls.

Putins krig mot Ukraina har förvärrat läget, men vi ska komma ihåg att problemen med elbrist var tydliga redan före februari i år. Här står vi nu med en livsviktig infrastruktur i förfall och lösningar långt fram i tiden.

Debatten om antingen kärnkraft eller vindkraft är naiv, alla tänkbara energikällor kommer att behövas när fossila bränslen ska fasas ut. Det gäller även den omdiskuterade produktionen av bränslen från skog och även från åkermark.

Oavsett vilket regeringsalternativ som får förtroendet efter valet borde det stå högst upp på agendan att styra upp energipolitiken. Det gäller att tänka lika långsiktigt, på samma sätt som när man på 1800-talet satsade på utbyggnaden järnvägen eller elnätet på 1900-talet.