Svensk produktion av livsmedel har sjunkit ända sedan EU-inträdet. Det gäller framförallt nöt och griskött samt mjölk. Jordbruksverkets statistik över detta är kristallklar. Sveriges mjölkbönder har som organisation ända sedan starten verkat för att vi ska ha likvärdiga eller bättre villkor än andra EU-länder. Just nu ökar mjölkproduktionen något. Detta är förmodligen tillfälligt och en effekt av att många slutar att producera ekologisk mjölk
”Ingen vill förändra och då blir det inga förbättringar”
Det enda som ingen protesterar emot är att produktionen fortsätter att minska, skriver Claes Jonsson, Sveriges mjölkbönder, i en replik till veterinären Jessica Olsson.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Tyvärr är det få som inser hur det fungerar att vara på en gemensam marknad. Vi har en livsmedelsstrategi som efterfrågar mer produktion men ingen vill ändra någonting.
Vill man minska vildsvinsstammen är jägarna emot det.
Vill man minska rovdjuren är WWF och Naturskyddsföreningen med flera emot det.
Vill man ta bort reduktionsplikten är miljö- och klimatrörelsen, och till och med Lantmännen, emot det.
Vill man bygga för fler än 400 djurenheter sätter miljöbalken stopp.
Vill man ändra beteslagen så protesterar djurskyddsorganisationer och andra trots att alla utredningar visar att den är ett konkurrenshinder.
Det enda som ingen protesterar emot är att produktionen fortsätter att minska. Det finns många som brinner för sin mjölkproduktion men enligt Jordbruksverkets förprövningsstatistik förslår de förprövade nya koplatserna inget mot vad som behöver byggas. Medelåldern bland mjölkbönder stiger hela tiden och få unga kan ta över gårdarna.
Varje gång det ändå byggs om eller byggs nytt för mjölkkor görs det med större ytor och större luftvolym än vad lagen kräver. Skulle vi mjölkbönder följa de mått svensk djurskyddslag förskriver skulle ytan per ko vara uppemot 50 procent mindre.
För att gå in på det område som Jessica Olsson verkar inom så ser vi det som en ren kränkning att indirekt påstå att vi inte skulle vilja ha bedövning inför slakt och avhorning. Eller att vi skulle var för att bygga system där grissvansar och hönsnäbbar kan skadas. Många av våra medlemmar inte bara bedövar sina kalvar utan även söver dem inför avhorning och kastrering. Vi vill att ni som veterinärer ska ha rätten att använda bästa möjliga mediciner vid sjukdomsfall på djuren.
Vi anser att vi på gårdsnivå utan en massa extra byråkrati i form av vila och annat ska få ha smärtstillande och kalk hemma för att snabbt kunna ge ett djur som har behov av det. Det kanske till och med ska vara lag på att alla djurägare ska ha smärtstillande hemma? Det är med förfäran vi läser om att vissa områden inte längre har tillgång till veterinärer under jourtid. Vi ser detta som ett stort djurskyddsproblem.
Vi har här gett ett antal exempel på hur den som vill förändra och förbättra hela tiden motarbetas. Svensk djurskyddslag är inte med automatik bättre för djuren. Detta tycks väldigt få förstå förutom vi som lever med våra djur i verkligheten.
Claes Jonsson,
för Sveriges mjölkbönders styrelse