facebooktwittermail

Ingen vill bo i öde byar

Företrädare för Miljöpartiet har i insändare framhållit att man vill bevara ängs- och betesmarker. Landsbygdspartiet oberoende har ifrågasatt den ärliga viljan, då den samlade miljörörelsen lägger förslag med motsatt verkan.

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Miljöpartiet har därefter hävdat sin ståndpunkt och i gengäld påstått att LPo saknar konkreta förslag.

När MP säger att man vill ”bevara ängs- och betesmarker” så är detta med inriktning på framtiden. De hel- eller deltidsbönder, som praktiskt ska svara för detta bevarande, måste då få tillräckliga incitament för att vilja utföra arbetet. Annars blir det inte gjort, oavsett vad MP säger.

För att bevara ängs- och betesmarker, så måste det finnas minst ett jordbruk i varje by. Men människor måste även ha grannar och barnen lekkamrater. Därför måste det också kunna bo andra yrkeskategorier i byarna. Skolor, butiker och vårdcentraler måste finnas inom rimligt avstånd. Annars kommer ingen att i längden vilja bo eller driva någon verksamhet i dessa byar.

Alla är beroende av bil och man måste ha råd att dagligen köra till sitt arbete. Här vill Landsbygdspartiet oberoende införa differentierad drivmedelsbeskattning, differentierad inkomstbeskattning och differentierade arbetsgivaravgifter enligt en särskild modell. Utan denna helhetssyn är alla miljöersättningar utan verkan.

Miljöersättningar är naturligtvis ett bra komplement. Men tyvärr får inte Sverige självständigt avgöra hur dessa ersättningar ska fördelas, här ska EU vara med och bestämma. Vi betalar netto 52 miljoner per dag till EU (betalar 31,8 miljarder per år och får tillbaka 12,7).

LPo vill därför att vi lämnar EU, för att både kunna göra en rättvisare fördelning och få en större summa att fördela. Vi menar också att vi då, på ett helt annat sätt, kan ställa krav på den mat vi importerar, så att våra jordbrukare slipper konkurrera med metoder för odling och uppfödning som är otillåtna i Sverige.

Den som satsar på ett företag – jordbruk eller annat – vill känna sig uppskattad för det arbete man gör. Man måste också känna framtidstro. Att då mötas av miljörörelsens påståenden att betesdjuren förstör vår atmosfär, krav på att människor ska äta mindre kött, tillsynskrav från oförstående djurskyddsinspektörer och oro för vargangrepp ger ingen arbetslust.

Sverige bör visa aktning för dem som på olika sätt förser oss med mat. Vi delar uppfattningen att en livsmedelsstrategi bör tas fram, den ska då också analysera vårt behov i kris. Först då kommer man att se värdet av naturbetesdjur över hela landet som utan onödiga transporter förser oss med den mat vi behöver.

När det gäller begreppet ”ekologisk” anser vi att allt kött från djur som är uppfödda på naturbeten och med en vinterutfodring av i huvudsak grovfoder från den egna gården, bör anses mera ekologiskt än kött som importeras. Vi anser vidare att slakt av dessa djur bör tillåtas i deras hemvanda miljö utan stressande transporter.

I vårt partiprogram beskrivs många fler åtgärder för att hålla hela landet i bruk.

För Landsbygdspartiet oberoende

Erika Sörengård, Ervalla

Erland Nilsson, Råneå

Magnus Malmsten, Norrtälje

Tjern Inga Wall, Särna

Pia-Maria Johansson, Nora

Pierre Ländell, Kinda

Arne Gunnarsson, Strömsnäsbruk

Hans Boström, Hallen

Claes Littorin, Knutby

Åke Karlsson, Kolmården

Gunilla Fluur, Näsåker

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.


Företagande