facebooktwittermail

”Fungerar allemansrätten med EU:s skogsstrategi?”

Om EU-kommissionens skogsstrategi ska förverkligas finns knappast plats för särregleringar som den svenska allemansrätten.

Hur ska allemansrätten kunna vara kvar om markägarna ska försörja sig på annat än skog? FOTO: ANDERS JÄRKENDAL/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Kritiken mot EU-kommissionens nyligen presenterade skogsstrategi har varit dräpande från svenskt håll.

Strategin är oförstående för skogsbruk. Den öppnar för EU att på sikt ska kunna detaljreglera skogsskötseln. Och den flyttar makten över hur svenska skogar ska brukas till Bryssel – något som inte rimmar väl med att skogspolitiken ska vara nationell.

Även om den ansvarige EU-kommissionären Virginijus Sinkevicius har påtalat att det inte är frågan om en gemensam skogspolitik är det svårt att se det som något annat än just det. EU-kommissionen vill ställa om skogsbruket till att bli mindre intensivt och på kort sikt lagra mer kol. Men det stannar inte där.

EU-kommissionen verkar ha en vision om att inte bara stöpa om skogsbruket utan även de samhällen som lever av och nära skogen. Det framträder en dröm om äldre och mer variationsrika skogar. Om att träden som huggs ska förädlas mer och skogarnas alla värden utnyttjas.

En strävan är att skogsägarna och lantbrukarna i allt högre utsträckning ska få sina inkomster från annat än virke. Det står att skogarna erbjuder ett flertal andra – lika viktiga – inkomstkällor som att sälja träråvara, likt mat och ekoturism.

Kommissionen hänvisar till en forskarstudie från förra året som säger att bär, svamp och andra produkter från skogen som inte är av trä är viktiga för sina sociala, ekonomiska och kulturella värden. Enligt studien är skördevärdet av dessa produkter i Europa 77,8 euro per hektar och år. Omräknat till svenska kronor ger det att skogen utan att huggas kan ge produkter till ett värde av 800 kronor per hektar och år.

Det som dock inte står i skogsstrategin – men i den studie som den hänvisar till – är att de ekonomiska värdena är mycket lägre i Sverige. Bär, svamp och annat som inte är träråvara har oerhört liten betydelse för hushållen här. I Sverige är motsvarande siffra ungefär 60 kronor per hektar och år.

Förklaringen till skillnaden lär dels vara att Sverige har mycket större skogsarealer, mindre befolkning och ett annat klimat än södra Europa, där allt från kork till tryffel kan ge inkomster från skogen. Dels kan allemansrätten spela in.

I Sverige kan vem som helst gå ut i skogen och plocka bär och svamp. Eller cykla med mountainbikes och guida turister mot betalning.

Här uppstår ett grundläggande hinder för att eventuellt genomföra EU:s skogsstrategi i Sverige. För hur ska svenska skogsägare kunna diversifiera sig om vem som helst kan plocka bär och svamp på deras mark?

På det sista problemet finns dock en lösning – att harmonisera regelverken med resten av unionen. Om EU-kommissionens skogsstrategi ska förverkligas finns knappast plats för särregleringar som den svenska allemansrätten. Och detta är något som har getts förvånansvärt lite utrymme i den svenska debatten.

EU-kommissionens skogsstrategi handlar inte bara om detaljfrågor inom skogsbruket. Den öppnar för att i framtiden omförhandla allt som rör skogarna, likt allemansrätten.