facebooktwittermail d

”Finns det några snälla barn på moder jord?”

Vår ovarsamma framfärd gör att omkring en miljon av planetens åtta miljoner arter just nu hotas av utrotning, skriver Karolin A. Johansson i en krönika.

Havsutter – en nyckelart. FOTO: MAGNUS MARTINSSON/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Vad vore julen utan gran, glitter och glögg? Utan klappar, krubba, midnattsmässa och eländiga julsånger som hörts sedan oktober?

Vad vore jultomten iklädd vitt nattlinne och ett ljus i handen? Kanske en försenad lucia? Knappast en tomte.

Att julen består av en mängd byggstenar som tillsammans bildar just högtiden jul är en självklarhet. Visst kan man argumentera för att det kristna budskapet och firandet av Jesus födelse har hamnat i skymundan av julhandelshets och den värderingsextrema svenska hållningen att julen nog inte bör pådyvlas minderåriga i skolan. Men låt oss ändå, för enkelhetens skull, slå fast att julen som tradition är tämligen stabil.

Vi kan skruva, justera, ta bort eller addera något, men blir det allt för snabba och stora ändringar är det snart något som skaver. Vi behöver vissa nycklar för att konceptet ska fungera.

På samma sätt är det i naturen.

Det som definierar en lövskog är att den domineras av lövträd som fäller blad på vintern. Ett korallrev består av stora kalkstrukturer på havets botten. Och en tångskog består av tång.

Tittar vi närmare ser vi snart att alla ekosystem är mer komplexa än så och uppbyggda med en mängd organismer som lever i nära samspel. Vissa delar är försörjande eller reglerande, andra kulturella eller stödjande.

Många ekosystem har dessutom en specifik art som spelar en nyckelroll för att hela systemet ska hålla samman. Det är oftast vare sig den största organismen eller den som är vanligast förekommande, men försvinner arten så kollapsar helheten. Ungefär som att ta bort Jesus eller tomten från historieskrivningen om julen.

Ett exempel på nyckelart är havsuttern och dess betydelse för tångskogarna i Stilla Havet.

Tångskogarna är boplats för en mängd olika arter, inklusive sjöborrar. Borrarna äter på tångens fästpunkter och kan på så sätt få hela skogen – och därmed ekosystemet - att spolas bort. Men finns det havsuttrar, som i sin tur äter sjöborrar, är systemet i balans.

Utterns betydelse som nyckelaktör blev uppenbar när människan jagat den så kraftigt att de få uttrar som fanns kvar inte hann äta tillräckligt många borrar. Tångskogarna minskade i så stor omfattning att många arter riskerade göra detsamma.

Allt hänger ihop. Rubbas balansen på ett ställe får det konsekvenser på ett annat. Och den starkaste faktorn för påverkan är människan. Vår ovarsamma framfärd gör att omkring en miljon av planetens åtta miljoner arter just nu hotas av utrotning.

På FN:s högnivåmöte om biologisk mångfald, COP15, som just avslutats i Montreal sammanfattade FN:s generalsekreterare António Guterres läget med orden ”mänskligheten har blivit ett massutrotningsvapen”.

Ur det perspektivet får tomten även i år konstatera att vi inte har varit några snälla barn till moder jord.

Karolin A. Johansson
Lantbrukare, strategisk rådgivare. 
Tidigare hovmarskalk till H.K.H. Kronprinsessan Victoria