Jag har i dagarna mottagit ytterligare ett ”gentilt” erbjudande om 3 000 kronor som ersättning för att Svenska kraftnät ska få fullt tillträde att göra markundersökningar på min fastighet i Högsby kommun med anledning av den så kallade Nybroledningen. Detta är en planerad ny 400-kilovolts luftledning mellan Oskarshamns kommun och Nybro kommun.
Exakt samma gentila erbjudande från Svenska kraftnät fick jag inledningsvis i anslutning till det allra första samrådet kring ledningsplanerna som hölls i Ruda, för om jag minns rätt tio år sedan. Redan då var vi många som ansåg att denna ersättning inte på något sätt låg i paritet med det intrång som avsågs på våra fastigheter.
Jag förvånas över denna låga schablonersättning. Måhända kan summan vara rimlig för en liten fastighet där intrånget är mycket begränsat. Men att, som i mitt fall, erbjuda den summan till någon som riskerar att behöva upplåta åtta hektar anser jag visar vilken syn Svenska kraftnät har på oss markägare.
Man kan också anta att den ersättning som vi erbjuds inte är i närheten av det värde som det innebär för Svenska kraftnät att få tillträde till marken. Ska sedan alla de förseningar som uppstår i projekt över hela landet – delvis på grund av liten ersättning till markägare – räknas samman lär det än tydligare framstå hur låg schablonersättningen verkligen är.
Planerna kring Nybroledningen har även fått mig att inse hur dåligt det svenska systemet är rustat för att klara den omfattande utbyggnad av elnätet som det ofta talas om. Argumenten för oss markägare att se positivt på Svenska kraftnäts ledningsplaner är väldigt svaga.
För varför skulle jag som markägare vilja se nya ledningar? Inte bara det att de kapar fastigheter och skapar impediment för tid och evighet, i mitt fall och flera andras försvåras utvecklingsmöjligheterna väsentligt inom turism och rekreation. Det går även att se det som att i alla fall Nybroledningen bidrar till högre elpriser i Sverige genom att underlätta för ytterligare sammanlänkning med EU.
Dessutom har jag och nog många markägare med mig nedärvda dåliga erfarenheter av statens alla intrång för att bygga ledningar på vår mark. När jag 2011 fick den här fastigheten i min ägo fanns redan en stamledning på plats. När den byggdes i mitten på 1960-talet var tillståndet ett servitut på 49 år. Ersättningen från Vattenfall var då 17 500 kronor för i stort sett samma areal som det nu återigen är tal om. När tiden började löpa ut för dessa gamla stamledningar lyckades Svenska kraftnät få servituten förlängda för tid och evighet utan att någon som helst ersättning utbetalades.
I ljuset av de historiska erfarenheterna är det förvånande att Svenska kraftnät verkar förundras över att många markägare bjuder motstånd kring Nybroledningen.
Det är i mångt och mycket staten genom Svenska kraftnät som har bäddat för motståndet mot Nybroledningen och många andra kraftledningar. Genom att inte vilja lyssna på markägare vare sig det gäller teknikval, sträckning eller ersättningar har systemets riggats för utdragna och kostsamma processer där alla, såväl som staten som markägarna, blir förlorare.
