Efter att Högsta domstolen i våras kom med ett avgörande om intrångsersättning i det så kallade ”Tjäderspelet i Malsättra"-målet, vilken var till markägarens fördel, har nu Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen kommit med en gemensam tolkning av HD-domens konsekvenser.
I grunden tjädrigt ologiskt
Natur- och miljöhänsyn i all ära men att lägga miljoner skattekronor på att skydda tjäder är i grunden tjädrigt ologiskt.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
De två myndigheterna menar att skogsägare som inte får avverka skog på grund av artskyddsförordningens krav på hänsyn till fridlysta arter inte normalt har rätt till ersättning men att en sådan rätt kan finnas under speciella omständigheter.
Om detta kan man säga mycket. Framför allt att det nu är hög tid för politikerna att ta frågan från domstolarna och göra rätt från början gällande ersättningsrätten och artskyddsförordningen. Meddelas förbud ska staten inte ta en springnota.
Men politikerna måste då också orka ställa den grundläggande frågan om vilka naturvärden som ska skyddas.
I det aktuella fallet handlar det om tjädern och dess spelplatser. För tjädern finns det inga tecken på betydande populationsförändring. Arten har på lite längre sikt minskat i Götaland och södra Svealand men stammen bedöms ha varit stabil totalt i Sverige de senaste 15 åren, enligt Artdatabanken. Den som vill kan skjuta tjädern under jakt.
Ändå innebar ”Tjäderspelet i Malsättra"-målet att markägaren hade rätt till ersättning till drygt 2,8 miljoner kronor.
Hur rimligt är det att dessa fåglars spelplats överhuvud taget är föremål för en juridisk tvist som gått ända upp till HD? Och hur rimligt är det med ett avverkningsförbud som kostar skattebetalarna flera miljoner?
Vad f-n får jag för pengarna frågade sig Leif Östling i en uppmärksammad intervju. Ett svar är väldigt dyra tjädrar. Natur- och miljöhänsyn i all ära men detta är i grunden tjädrigt ologiskt.