facebooktwittermail

”I Boxholm har osten tagit fotbollslagets roll”

Gräddosten har blivit något för alla att samlas kring och prata om.

FOTO: MIKAEL MARKLUND

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

I östgötska Boxholm gick invånarna man ur huse för att handla från Glada Bondens nyöppnade mejeri. Scenen var som hämtad från en fotbollsmatch. Kön ringlade sig lång. Hundratals förväntansfulla ville fram.

Det som lockade var osten. Och kanske särskilt gräddosten, som såg dagens ljus i Boxholm 1952. En ost som många i Boxholm anser ska tillverkas där och ingen annanstans.

Hur kommer det sig då att en ost kan väcka så stort engagemang? För att förstå det behöver vi blicka bakåt.

Boxholm är en klassisk bruksort. Samhället är byggt runt tre verksamheter. Stålverket, sågverket och mejeriet. Tre verksamheter som under de senaste åren har gått liknande öden till mötes – uppköp och nedläggningar.

År 2016 stängdes delar av stålverket och tillverkningen flyttade till Tyskland. Året därpå varslades alla på sågen och maskinerna kördes till andra orter. Och i oktober 2018 meddelade Arla att även osttillverkningen ska läggas ner och produktionen flytta till Östersund.

Nedläggningen av mejeriet kom dock att väcka särskilt starka känslor. Tiotusentals gick med i en Facebook-grupp som protesterade mot beslutet. Demonstrationer och fackeltåg genomfördes. Stundvis har tonen varit oerhört hård, särskilt mot Arla.

Ska det stora engagemanget för osttillverkningen förstås bör det betraktas i ljuset av att det har varit något för orten att samlas kring. Det som alla landsbygdsutvecklingsprojekt går ut på har skett naturligt i Boxholm – det har uppstått ett gemensamt projekt på en ort där mycket annat har avvecklats. Osten har på det sättet kommit att fylla samma roll som ett lokalt fotbollslag. Den har blivit något för alla att samlas kring och prata om.

Kanske kan det här starka lokalpatriotiska inslaget också förklara delar av Boxholms kommuns agerande i turerna kring köpet av mejeriet. För det är aningen uppseendeväckande att en kommun köper en fastighet av ett företag under löften om att inte bedriva konkurrerande verksamhet för att direkt sälja vidare fastigheten till en konkurrent till säljaren.

Den höga konfliktnivån kring mejeriet i Boxholm är samtidigt talande för mejerimarknaden. Privata uppstickare har historiskt motarbetats hårt av de stora kooperativen såväl som av delar av bondeleden.

Men om något visar den återupptagna osttillverkningen i Boxholm vad som kan ske när en bygd går samman och ett företag vågar satsa. Då går det att vända utvecklingen – och börja vända ost igen.