”Hyggesfritt skogsbruk är kejsarens nya kläder”
Skogsstyrelsen och storskogsbruket behöver sluta jamsa med om hyggesfritt skogsbruk. Den som känner till sin skogshistoria vet redan vad resultatet kommer att bli.

Här skriver gästande eller fasta skribenter från när och fjärran för att vi ska lära oss mer om världen eller historien. Åsikterna är skribentens egna och speglar inte nödvändigtvis ATL:s ledarsidas ståndpunkter. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Att skogsbruk är en långsam process vet vi. Att det tar tid att förstå vad som händer, det vet vi också. Men när vi nu år 2052 tittar tillbaka på de senaste 50 årens utveckling i skogen är det ändå obegripligt hur så många kunde bli så fullständigt grundlurade. För att förstå vad som hände måste vi backa 50 år i tiden, tillbaka till 2002.
Det började med att ett antal personer på några svenska myndigheter insåg att Sverige knappt hade någon urskog. Inte därför att den avverkats i sen tid utan därför att nästan all skog i landet hade påverkats av människor bakåt i tiden.
Samtidigt fanns det skogar som man tyckte såg "naturliga" ut. Skogar som påminde om hur man tyckte att urskogar borde se ut. Så man hittade på ett nytt begrepp - kontinuitetsskog. Kärnan i begreppet var enkel. Skogen fick inte ha varit kalhuggen under de senaste 300 åren.
Kritiken mot kalhyggen ökade i början av 2000-talet så 2005 gav regeringen i uppdrag till Skogsstyrelsen att utreda kunskapsläget och förutsättningarna för ett alternativt skogsbruk utan kalhyggen. Skogsstyrelsen döpte projektet till Kontinuitetsskogsbruk, influerat av det engelska Continuous Cover Forestry. Det lät lite lagom löst i kanten.
Det blev problem direkt. Kontinuitetsskogsbruk skulle ju kunna misstolkas som bruk av den kontinuitetsskog man ville skydda från skogsbruk. Så ett nytt begrepp behövdes som betydde ungefär samma sak men som helst var ännu lösare i kanten.
Lösningen blev hyggesfritt skogsbruk. En lysande idé med tanke på att man då också fick med den allmänna kritiken mot kalhyggen i själva namnet, utan att säga det rakt ut. Begreppet definierades dessutom inte alls.
I stället producerade Skogsstyrelsen broschyrer där hyggesfritt beskrevs och motiverades med att det egentligen var bättre än vanligt skogsbruk på alla sätt och vis, utom möjligen för virkesproduktion. Det rekommenderades dessutom, märkligt nog, för skogstyper som samtidigt pekades ut som särskilt skyddsvärda. Förutom blädningsbruk inkluderades tidigt nya begrepp som överhållen skärm och måldiameterhuggning.
Efter 18 år, 2023, publicerade Skogsstyrelsen en rapport där man till slut definierade vad myndigheten egentligen menade med begreppet hyggesfritt. Den stora skrällen var att man bestämde att kalhyggen mindre än 50x50 meter skulle kallas luckor och betraktas som hyggesfria. Kravet var att luckorna inte fick läggas kant i kant eller utvidgas så att enskilda "luckor" blev större än 0,25 ha. Däremot gick det bra att lägga hur många luckor som helst hörn-mot-hörn, som rutor på ett schackbräde, oavsett hur stort skogsområde som därmed trasades sönder. Kravet på trädkontinuitet i begreppet överhållen skärm mildrades dessutom så det blev mer som vanlig skärmställning med miljöhänsyn.
Miljörörelsen svarade med att ta avstånd från Skogsstyrelsens definition och skapade en egen, där hyggesfritt i praktiken bara inkluderade det man kallade plockhuggning. Det innebär förenklat att man bara gallrar ut de träd som ger störst inkomst. Alltså precis som skogsbruket hade bedrivits i stora delar av Sverige före 1950 och som då hade ödelagt stora skogsområden.
När man fick kritik bytte miljörörelsen därför namn på metoden igen till naturnära skogsbruk. Men det fungerade naturligtvis inte nu heller utan resulterade i stora skador, sänkt tillväxt och glesa skogar som med början på 2040-talet måste kalhuggas och hyggena planteras.
Varför reagerade då ingen långt tidigare? Hur kunde misstag från 1900-talets början upprepas 100 år senare? Facit fanns ju redan – i det svenska skogsbrukets historia.
Jo, på grund av grupptryck och ett gammalt skogsbrukstrick - att marknadsföra gamla misslyckade åtgärder och metoder med nya namn, så att det lät som någonting nytt.
På det viset blev 2000-talets skogsägare lurade att köpa tjänster av smarta försäljare som sålde in åtgärder som skapat problem ända sedan 1800-talet. Och både storskogsbruket och Skogsstyrelsen jamsade med och lyfte fram hyggesfritt som något som borde öka, trots att alla nog innerst inne visste att det inte skulle fungera, inte den här gången heller. För ingen ville vara först med att säga att "kejsaren är naken".
Lars Lundqvist,
Docent i skogsskötsel vid SLU Umeå. Specialist på blädningsbruk, hyggesfritt skogsbruk och skogsproduktion.