facebooktwittermail d

Joakim Broman: ”Pendeln har slagit tillbaka i skogsdebatten”

Så enkel som frågan görs av såväl journalister som aktivister – att hyggesfritt bör bli standardmetoden i det svenska skogsbruket – är den inte. Det skriver Joakim Broman i en utblick.

Vara eller icke vara? FOTO: JEPPE GUSTAFSSON/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Utblick är ledarsidans vinjett för skrivna utblickar. Här skriver gästande eller fasta skribenter från nära och fjärran för att vi ska lära oss mer om världen.

På skogsbrukskursen nämner kursledaren i förbifarten en annan kurs som han nyligen föreläst på. Där var den närvarande myndigheten mycket mån om att lyfta fram det hyggesfria skogsbruket för deltagarna.

Det är inte oväntat. Hyggesfritt har blivit trendigt efter de senaste årens skogsdebatt.

Kritiken mot kalhyggen har bland annat luftats i SVT:s starkt kritiserade (och av Granskningsnämnden fällda) dokumentärserie "Slaget om skogen”. EU:s skogsstrategi präglas också tydligt av idén om hyggesfritt skogsbruk. Och i Dagens Nyheter kunde man nyligen (29/6) läsa en artikel av journalisten Lisa Röstlund som inte bara tog för givet att kalhyggen är dåliga utan även osade av kritik mot att politiken gör för lite för att förhindra dem.

Pendeln har slagit tillbaka. Som Lars Lundqvist, docent i skogsskötsel vid Sveriges Lantbruksuniversitet skrev i en debattartikel i höstas (DN 16/10) var det för hundra år sedan ekologerna som förespråkade kalhyggen, och skogsindustrin som försvarade det hyggesfria bruket eftersom det ansågs mer lönsamt. Att bara plocka de bästa träden var ekonomiskt rationellt, åtminstone på kort sikt.

Argumentet för kalhygget var och är att det är det sätt att bruka skogen som mest påminner om skogsbranden, naturens eget sätt att föryngra. I miljörörelsens reklamfilmer framställs kalhyggena nu som brutala och konstgjorda hål i landskapet.

Det hyggesfria skogsbruket har förstås också förtjänster, i rätt sammanhang. Och att skogens aktörer behöver hitta sätt att förstärka den biologiska mångfalden, oavsett brukningsmetoder, står rätt klart. Men så enkel som frågan görs av såväl journalister som aktivister – att hyggesfritt bör bli standardmetoden i det svenska skogsbruket – är den inte.

Inte minst finns det skäl för enskilda skogsägare att förhålla sig skeptiskt till politikens senaste nycker.

De som på 70-talet räddade undan sina ekdungar från statens hårda (och vitesbelagda) krav på ekonomisk effektivitet i skogsbruket vet hur långt pendeln kan svänga. Något tack för bevarandeinsatserna har de inte fått ens på senare tid. Snarare kommer nya brev med hot om viten, fast denna gång om de hugger ner de värdefulla biotoperna.

På vårt senaste hygge går jag med sekatören och klipper dubbeltoppar. Granarna har kämpat sig upp till knähöjd. Om allt går som det ska kanske min son en dag får avverka det han hjälpte till att plantera som treåring. Hur många trender i skogspolitiken hinner passera tills dess?

Joakim Broman

Joakim Broman är skribent och chef för Liberala Nyhetsbyrån.

Läs artiklar om hyggesfritt skogsbruk

Han satsar på hyggesfritt där det lämpar sig bäst

Stort intresse för hyggesfritt

Han vill skapa blandskogar med gott om viltfoder

Ny strategi ska ge både virke och naturvärden

Högre tillväxt än väntat med hyggesfritt skogsbruk

Fler ledare hittar du här.