”Hur SLU avvecklade den tillämpade skogsforskningen”

För femtio år sen var Skogshögskolan världsledande inom tillämpad forskning och utveckling rörande skogsbruk inom ämnen som skogsskötsel, skogsteknik, virkeslära, modellering av skogens virkesproduktion.

Jägmästarutbildningen var populär och krävde höga betyg för att komma in. I dag har både huvuddelen av den tillämpade skogsbruksforskningen och det femåriga jägmästarprogrammet avvecklats. Orsaken är skapandet av SLU 1977 genom sammanslagningen av Veterinär-, Lantbruks- och Skogshögskolorna och hur detta ledde till en serie beslut som gradvis försköt den ämnesmässiga tyngdpunkten inom Skogsfakulteten från skogsbruk till skogsbiologi.

När SLU bildades var 47 procent av Skogshögskolans professorer verksamma inom tillämpade skogsbruksämnen som skogsskötsel, skogsuppskattning och skogsindelning samt skogsteknik och virkeslära. Grundläggande ämnen som botanik, zoologi och marklära utgjorde 44 procent och skogsekonomi 9 procent. Skapandet av SLU innebar att huvuddelen av Skogshögskolan flyttades från Stockholm till Umeå men också till nybyggda lokaler i Garpenberg i södra Dalarna för att bevara den geografiska kontakten med Mellansverige. Flera av Skogshögskolans äldre professorer vägrade dock flytta långt norrut men accepterade en placering i Uppsala. Resultatet blev att av de tillämpade skogsbruksämnena hamnade hälften av skogsskötsel och all teknik och virkeslära i Garpenberg och Uppsala.

För SLU:s ledning blev det viktigt att SLU blev erkänt som ett "riktigt" universitet, jämförbart med universiteten i Umeå och Uppsala med flera. Det finns, något förenklat, tre mått på hur duktigt ett universitet är – antal studenter, antal artiklar i vetenskapliga tidskrifter samt mängden externa forskningsanslag och man sysslar inte med verksamhetsnära tillämpad forskning. SLU har alltid haft få studenter så internt betonade man vikten av vetenskaplig publicering och externa forskningsanslag.

Institutioner verksamma inom tillämpade skogsbruksämnen publicerade huvudsakligen på svenska, riktat mot skogsbruket, och finansierades till stor del av direkta anslag från regeringen samt forskningsfonder specifikt inriktade mot skogsbruk. När de forskningsfonderna avvecklades på 1990-talet försvann en stor del av institutionernas externa finansiering. Trots att man ökade den vetenskapliga publiceringen hade man svårt att konkurrera om externa anslag med institutioner och universitet med mer grundläggande forskning.

Den allt svagare ekonomin ledde till att Skogsfakulteten lämnade Garpenberg i mitten av 1990-talet och verksamheten flyttades till Uppsala. I början av 2000-talet hade hela SLU stora ekonomiska underskott som krävde nedskärningar. När de skogsbruksinriktade professorer som fanns i Uppsala gick i pension, var en enkel lösning att inte ersätta dem. Resultatet blev att nästan all den tillämpade skogsbruksinriktade verksamhet som funnits i Garpenberg och Uppsala avvecklades.

Professorer inom de tillämpade skogsbruksämnena hade sen lång tid tillbaka oftast varit jägmästare, utbildade vid Skogshögskolan, medan professorer inom biologiska ämnen och markvetenskap oftast varit utbildade vid något av de stora universiteten och saknade utbildning i skogsbruksämnen. När jägmästarna blev i minoritet inom Skogsfakulteten förstärktes utvecklingen bort från skogsbruksämnena ytterligare. När pensionerade professorer skulle ersättas riktades ämnena mot mer grundläggande biologi i stället för skogsbruk.

I dag utgör biologiämnena tillsammans med markforskning betydligt mer än hälften av Skogsfakultetens professorer medan skogsbruksämnena skogsskötsel, virkeslära och skogsteknik har krympt från 38 procent till 12 procent.

I Umeå, som skulle vara Skogsfakultetens huvudort, har den tillämpade skogsbruksforskningen nästan helt försvunnit. Av 11 professorer inom skogsskötselämnet 1978 finns i dag bara två kvar, i Alnarp. Skogsuppskattning och skogsindelning är det enda tillämpade område som har vuxit, tack vare en satsning på digital fjärranalys (data från satelliter, flyg och drönare).

Namnen på Skogsfakultetens institutioner saknar numera en tydlig koppling till skogsbruk. Det femåriga Jägmästarprogrammet, som var ett yrkesprogram, har avvecklats och ersatts av treåriga kandidatprogram och tvååriga mastersprogram utan krav på förkunskaper i skogsbruk.

Om två år, 2028, är det 200 år sedan Israel Adolf af Ström etablerade det som blev starten på forskning och högre utbildning i skogsbruk i Sverige. Frågan är hur mycket tillämpad skogsbruksinriktad verksamhet som finns kvar till jubileumsåret.