facebooktwittermail d

”När mark blir kapitalinvesteringar slocknar ljuset i husen”

Vill vi att inlandsjordbruket ska överleva krävs det att lönsamheten för lantbruket ökar, och det snabbt.

En traktor på en äng.
Ett hotat landskap. FOTO: JAN SCHÜTZER/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Världen har på kort tid skakats om. Sådant som för ett par år sedan sågs som i det närmaste osannolikt har inträffat – som en pandemi och ett krig i Europa.

Effekterna har inte heller låtit vänta på sig. Allt fler länder vänder sig inåt. I snabb takt klipps handelsförbindelser som mödosamt har upparbetats.

I Ryssland slumpar västerländska företag bort sina tillgångar i detta nu. Exempelvis sålde Arla Foods för ett par veckor sedan sin ryska del – som förra året omsatte 55 miljoner euro – till den lokala chefens familj för en euro.

På marknaderna märks det att världen skälver. Räntorna stiger. Inflationen har skjutit i höjden. Reallönerna minskar. Börserna ömsom faller, ömsom rusar.

Det oroligare omvärldsläget gör att kapital omplaceras. När osäkerheten ökar brukar tendensen vara att stabila investeringar gynnas – så som guld, mark och konst. Det är sådant som behåller sina värden någorlunda över tid.

Vi kan därmed på goda grunder anta att allt fler kommer att intressera sig för att flytta sitt kapital – om vi ska generalisera – från aktieplaceringar i teknikföretag till skogsmark i Sverige. Och det här märks redan. Förutseende finansmän köper redan skog. Det är en orsak till att skogsmarkspriserna ständigt slår nya rekord.

Som ATL har kunnat rapportera storköper entreprenören och fastighetsmiljardären Roger Akelius sedan ett en tid tillbaka skogsfastigheter i hela landet. På ett halvår har han köpt skog för flera hundra miljoner kronor.

Suget efter skogsmark som placering sammanfaller med en annan trend. Och det är de skenande kostnaderna inom jordbruket och en generellt högre osäkerhet kring förutsättningarna för att bedriva lantbruk.

Situationen som har uppstått är att många lantbruk är allt mer ansträngda. Särskilt hårt drabbade är gårdar där det behöver köras långa sträckor, jordarna inte ger de högsta skördarna och marknadspriset på det som produceras inte kan kompensera fullt ut för kostnadsökningarna.

Med andra ord handlar det om många mellanbygder, särskilt i norra Sverige. Norrmejerier säger att det kommer att ta tid innan de kan höja mjölkpriset och följa efter Arlas höjning. Det är något som gör situationen än mer ansträngd i norra Sverige.

De områden där jordbruksföretagen har det särskilt ansträngt är också där allt fler kapitalstarka placerare söker efter skogsfastigheter.

I Affärsvärlden berättade finansmannen Jonas Wahlström nyligen om varför han lokaliserar om sitt markinnehav från södra Sverige: ”Det är lättare att sköta egendomar i norr. I söder finns exempelvis granbarkborren, dessutom är det oftare människor som bor omkring innehaven vilket gör att det ofta blir mer synpunkter på hur man ska sköta sin skog. Det blir helt enkelt mer arbetstimmar per hektar i södra Sverige.”

Mäklaren Viktor Danielsson, på Karl Danielsson egendomar, bekräftade även i ATL att det är en allmän trend att intresset förskjuts från söder till norr.

Det som har uppstått är en situation där det aktiva lantbruket i norra Sverige blir allt mindre lönsamt, samtidigt som gårdarna prissätts inte efter sitt produktionsvärde av livsmedel utan som stabil placering i skogsmark. När en gård byter ägare från en lokalt verksam lantbrukare till en ägare som främst ser det som en placering ändras dock ofta framtidsutsikterna.

Visserligen kan en del utbor investera stora pengar i en gård och engagera sig för bygdens framtid. Det är de goda exemplen. Sedan finns de sämre – de som köper en gård för att stycka av hus som fritidsbostäder, riva ladugårdar och plantera igen åkermarken med skog. Det är en typ av köpare som utgör ett av de största hoten mot en levande landsbygd, eftersom de genom tillvägagångssättet tar bort möjligheterna att bo och försörja sig på gården. Även om de kan köpa fastigheterna som privatpersoner agerar de på samma sätt som om en utländsk pensionsfond skulle köpa mark på svenska landsbygder – känslan för bygden och jorden saknas, vilket annars är ett utmärkande drag för många som vill äga en gård.

Vill vi att inlandsjordbruket ska överleva krävs det att lönsamheten för lantbruket ökar, och det snabbt. En levande landsbygd är ofta beroende av platsbundna ägare av kött och blod som bor och brukar sina gårdar.