facebooktwittermail

”Beskyllningarna mot svensk djurhållning stämmer inte”

Svenska djurhållare är de som kanske allra mest bidrar till att det globala hotet från antibiotikaresistenta bakterier faktiskt blir lite mindre, skriver Ylva Persson i en krönika.

Hand håller upp provbricka med bakterieprov.
Hotet – bakterier som är resistenta mot antibiotika. FOTO: LARS PEHRSON/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Pandemi! Klimatkris! Sommarens rubriker gick i svart med bränder i Grekland och ökande smittotal i flera länder. Och ovanpå allt, en situation i Afghanistan som ter sig alltmer hopplös.

Det är lätt att tappa sugen för mindre.

Parallellt med dessa globala kriser pågår ett annat hot. Ett tystare men minst lika hotfullt och skrämmande.

Tänk er en värld där vi inte kan behandla bakteriella infektioner. Död och lidande och ökande samhällskostnader kommer att bli följden. Jag pratar förstås om en värld utan antibiotika. Där dessa mirakelmediciner har förlorat sin effekt på grund av den alltmer utbredda antibiotikaresistensen. I likhet med klimatkrisen är det en situation vi själva skapat.

Djurhållningen blir ofta beskylld för att orsaka problemen och det sägs att det går åt mer antibiotika till friska djur än till sjuka människor. Men stämmer det? Nej, inte i Sverige i alla fall. Och faktiskt inte inom EU heller.

I Sverige används 54,0 ton antibiotika för behandling av människor och 9,1 ton för djur. EU-myndigheter rapporterar nu för första gången att det går åt mindre antibiotika till livsmedelsproducerande djur än till människor.

Om den svenska covidstrategin är framgångsrik råder det delade meningar. Men den svenska modellen för god djurhälsa och klok antibiotikaanvändning är det nog ingen som ifrågasätter.

Vi var redan på åttiotalet först i världen med att förbjuda tillväxtantibiotika och har sedan dess arbetat för en klok användning av antibiotika för behandling. Svenska veterinärer och lantbrukare är väl förtrogna med begreppet ”friska djur behöver inte antibiotika”. Genom god djurhälsa och djurvälfärd kan behovet av antibiotika minskas. Men sjuka djur behöver kunna behandlas.

I vissa länder (kanske de som har varit mer okloka med sin antibiotika?) blir det mer och mer populärt med antibiotikafri uppfödning. Delvis tror jag att det hänger ihop med att många konsumenter förknippar livsmedelsproduktion med antibiotika. Då lockar ett antibiotikafritt alternativ.

Personligen är jag en anhängare av vårt svenska system där användningen är låg i alla system (från mjölkkor till kyckling), där ekologiska besättningar får behandla med antibiotika (om än med annat regelverk) och där vi inte behöver tveka att ge antibiotika till sjuka djur. Kanske behöver vi bli ännu bättre på att kommunicera det här.

Jag upplever ibland att den vanliga konsumenten fortfarande lever kvar i föreställningen om att modern livsmedelsproduktion är detsamma som trånga och mörka djurfabriker med ständig antibiotikatillförsel i både foder och vatten. När det är precis tvärtom.

Att svenska djurhållare kanske är de som allra mest bidrar till att det globala hotet från antibiotikaresistenta bakterier faktiskt blir lite mindre och att vi kan se en liten ljusning i denna dystra tid.

Ylva Persson

Ylva Persson är biträdande statsveterinär, Statens Veterinärmedicinska Anstalt.