facebooktwittermail d

Hon satsar på ovanligt får

Snart ett år har gått sedan de walliska svartnosfåren kom från Bayern till Sverige och Värmland. De har ökat i antal med nästan det dubbla och fler lär de bli.

Men det kommer att dröja länge innan rasen sprids över landet eftersom inga livdjur får säljas förrän om sex år.

Inte bara kött och ull

För ett år sedan började veterinären Marita Tauni se sig om efter får igen. Hon saknade ryafåren som hon tidigare haft och i och med att hon träffast sambon Kåre Knutsen som ägde en stor gård fanns det gott om plats.

– Kåre var väl sådär entusiastisk, säger Marita Tauni och kliar tackan Heidi i pannan. Han minns hur det var när hans föräldrar hade får och han fick springa och jaga dem på E18.

Men får skulle det bli. Marita Tauni hade sett de walliska svartnosfåren på internet och de passade som hand i handsken för det hon hade tänkt sig.

– Det är svårt att få lönsamhet i lantbruk men jag som är mycket avelsintresserad tänkte mig att även kunna sälja livdjur till utställningsverksamhet med mera. Får är värda mer än bara priset på kött och ull.

Började bra

Det gick bra till en början. Marita Tauni fick kontakt med en bonde i tyska Bayern som skulle halvera sin besättning och var villig att exportera den till Sverige.

Han hade intyg på att hela besättningen var scrapiefria och allt såg ut att gå enligt plan.

– Besättningen innehöll flera linjer att avla på. Det passade oss utmärkt.

Alla prover som togs i Tyskland var bra och datum bokades för hemtransport

I maj 2014 kom fåren till Sverige. Marita Tauni och Kåre Knutsen hämtade dem i Tyskland med hästlastbil och transport.

Tidpunkten var väl vald, alla nötdjur på gården var ute på sommarbete då djur i karantän inte får komma i kontakt med andra djur.

Slag i ansiktet

Karantänen var förberedd och när ekipaget rullade in på gården efter en resa på 28 timmar fanns karantänveterinären på plats.

Det var då problemen började. Jordbruksverket godtog inte det tyska intyget och kontakt togs med den tyska motsvarigheten eftersom reglerna är mycket komplicerade även med svenska mått mätt. E

fter många långa telefonsamtal kunde Marita Tauni och Kåre Knudsen visserligen få karantänen hävd efter att alla prover tagna i Sverige varit bra, men de fick restriktioner mot livdjursförsäljning.

– Det var ett slag i ansiktet för oss med sju års restriktioner, säger Marita Tauni.

Internationellt intresse

Men Marita Tauni är inte den som ger upp. Visst är hon bakbunden under några år till men visionen finns kvar.

Hon kommer att behålla alla djur som föds tills de är över 18 månader innan de slaktas, de kommer även att provtas från hjärnstammen. Detta för att bevisa att det inte finns och inte har funnits någon smitta precis som Scrapieintyget sade. Sju år är lång tid, men som tur är har de plats för många.

– Vi vill hålla på med avel. Får är så mycket mer än bara köttpris och vi vänder oss till dem som är intresserade av avel och utställning. Det är livdjursförädling det också, fast på ett annat sätt.

Nästa steg är att starta en rasförening och skapa intresse för rasen och så småningom kunna ha utställningar. Export och semin kan även det bli aktuellt, då intresset för rasen är stort över hela världen.