Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Häst 16 augusti 2002

    V 34-35

    Tisdagen 2 september

    Teepee tränas inför premieringen

    Hallå allesammans!

    Så har ännu en vecka rusat iväg, fy bubblan
    vad tiden går fort. Nu är det bara två veckor
    kvar i Skara innan jag ska ut på den första praktikperioden.
    Det ska ju visserligen bli väldigt roligt, men det känns
    som om jag gärna haft ett helt gäng veckor till att
    lära mig saker här på skolan innan det är
    dags för praktiken där ju kraven höjs ytterligare
    ett snäpp.



    Jag har ju förresten glömt att berätta att
    jag hann passa på att köpa mig en annan bil (det går
    inte direkt att skriva ny, så det får heta annan)
    förra helgen när jag var hemma på besök.
    En Volvo 740 kombi lyckades jag hitta. Röd och fin är
    den och bara min!



    Lite traktor tycker jag visserligen det är jämfört
    med lilla ”sportisen” Toyotan, men den går himla stadigt
    och bra och ska nog både kunna ta mig till Östersund
    för praktiken och sedan kunna funka bra som hovslagarbil.
    Måste bara bygga om och fixa till lite så att alla
    skogrejerna får plats och kan fästas på lämpligt
    sätt så att inte allting ligger löst i bilen,
    men sedan ska det väl funka.



    Hemma är det ”löpträning” som gäller för
    både Teepee och Berit. Kanske främst för Berit,
    för jag tror nog att det egentligen är hon som får
    ta i mest. De håller på och tränar uppställning
    och visning i skritt och trav inför premieringen i nästa
    vecka. Fram och tillbaka och fram och tillbaka på grusvägen.
    Förbipasserande skulle nog kunna undra vad det är som
    pågår!



    Hela tiden gäller det att föra hästen rakt
    och fint, inget vingel hit och dit. I skritten gäller det
    för Teepee att länga på steget, inte ha för
    bråttom och att huvudet ska pendla avslappnat fram och tillbaka.
    Detta är Teepee faktiskt ganska bra på hemma där
    hon är avslappnad, men hon kan ju ibland bli lite spänd
    när det är en massa andra roliga hästar att titta
    på runtomkring.



    Traven är svårare för Teepee. Hon blir gärna
    lite kort och oengagerad. Lite rastypiskt är det visserligen,
    men hon tycker inte direkt att det är jättekul. Skritt
    i skogen är nog snarare Teepees favorit än springa fram
    och tillbaka för att visa upp sig för en domare. Onödigt,
    man kan ju bli trött!!



    Det återstår bara att se till på måndag
    hur det går. Skorna sitter i alla fall kvar fortfarande
    och det är väl alltid något.



    I skolan har det varit ganska blandat. Jag var med en av de
    andra grupperna i måndags borta på ridskolan i Mariestad
    och skodde. Det finns hur mycket som helst att sko där nu,
    för många av hästarna har inte fått nya
    skor sedan vi skodde dem inför sommaruppehållet.



    En förmiddag skodde jag en ponny som var ”karlrädd”.
    Undrar just vad den varit med om (eller egentligen vill man nog
    inte alls veta…) för den blev verkligen spänd som
    en fiolsträng så fort någon av killarna kom i
    närheten. Husse däremot gick bra och tur var väl
    det för han fick hjälpa till att hålla linan eftersom
    vi var tvungna att hålla hästen.



    Lite smide har vi också hunnit med i veckan. Jag fick
    för mig att jag skulle prova att smida en tåöppen
    heartbarsko, en sådan som man ibland använder till
    fånghästar. Det gick väl inte direkt nåt
    vidare, men det var kul att prova. Lite blodad tand fick jag,
    så det blir nog ett försök till någon gång
    när jag får tid.



    Hann också pyssla lite med mitt blivande benstöd.
    Det är ett stöd man sätter hoven på och på
    så sätt håller benen framåt istället
    för bakåt när man ska nita sömmarna. Detta
    gör att man får en annan arbetsställning än
    om man nitar som förr. Smart med lite omväxling. Har
    snart hittat alla delar jag vill ha och nu är det bara till
    att försöka bygga ihop det hela. Har jag lite tur så
    ska det nog kunna bli färdigt till slut.



    I helgen var jag på Grevagården och tittade lite
    på SM i westernridning. Det var roligt! Framförallt
    kvällsshowen på lördagen kan man väl kalla
    för underhållande. Vad sägs tex om höjdhoppningstävling
    mellan en quarterhäst och en kille som hoppade över
    ett hinder med snöpinne på? Pole-bending race mellan
    en häst och en moto-cross? Tunn-race, där en person
    red och drog sin lagkamrat på en tunna (ja, en rund tunna)
    i ett rep efter sig?



    I tunn-racet visade verkligen deltagarna prov på tävlingsanda,
    eller vad sägs om att bli släpad halvt efter tunnan
    i tre kvarts varv runt ridhuset bara för att inte släppa
    och för att kunna få snabbaste tiden! Vad gör
    vissa inte?!



    På söndagen var det bla reining, working cowhorse
    och så förståss favoriten, team-penning. Det
    var roligt att se hur utvecklingen av hästar, ryttare och
    lag gått framåt sedan jag senast såg team-penning,
    nämligen på SM i Helsingborg för ett par år
    sedan. Då lyckades endast ett lag få in sina tre kor
    i fållan, nu var det flera av lagen som klarade detta. Visst,
    jag tror att flocken med kor var bättre här än
    den var i Helsingborg, men det var absolut ett framsteg även
    bland ryttarna. Kul!



    Extra roligt då min klasskompis Emil ingick i det lag
    som tog bronspengen, grattis!



    Nu får vi se hur det går för Teepee när
    hon ska premieras. Kommer att hålla tummarna för att
    allt ska gå bra och lovar att återkomma nästa
    vecka med hur det gick för henne.

    Tack och hej, yeeaahhhaa-pastej!

     


    Tisdagen 26 augusti

    Helgbesök hos Teepee som fick nya skor

    Hej igen!

    Nu har jag varit hemma och hälsat på Teepee i helgen.
    Hon både ser ut och verkar må mycket bra. Berit rider
    henne ett par dagar i veckan och det går bra. Teepee är
    ju verkligen så snäll att ha att göra med att
    man fortfarande undrar när det ska braka loss?



    När jag körde till stallet i lördags reagerade
    jag lite på att hagen längs vägen var tom, för
    jag hade ju förväntat mig att få se Teepee där,
    visserligen ensam eftersom Berit var på träning med
    Kiowa, men ändå där. Nåja, tänkte jag,
    hon är väl i skogshagen bakom gården istället.
    Tji fick jag, för när jag gick in genom grinden och
    in i trädgården för att gå till stallet
    möttes jag av Teepee som lugnt gick och strosade i trädgården!!





    Vad är nu det här då? Hästen
    i trädgården? Vem kan komma på något sådant????






    Vadan detta då? Jo, svärfar orkade inte
    klippa gräset tyckte han, så Teepee fick göra
    det åt honom! Samtidigt tyckte han att det kändes bra
    för då kunde han ju ha koll på henne hela tiden
    nu när hon skulle gå ensam…



    När jag lite försiktigt frågade om det inte
    var ungefär lika jobbigt att mocka undan bajsen efter Teepee
    som att klippa gräset såg han mest förvånad
    ut. Vadå? Det får ju Berit göra när hon
    kommer hem! Ja, se karlar!!



    I veckan som gick var det som vanligt full rulle i Skara.
    Teori, smide och skoningar i en enda salig blandning! På
    tisdagskvällen hade vi som vanligt kvällstjänst
    och hade smidesövningar. Denna gången gjorde vi tåskor
    och _ -skor. (En form av specialskor bla för hästar
    som sliter väldigt ojämnt). Lyckades få båda
    dessa skor godkända av mäster Hasse och listan som i
    början tycktes väldigt lång har nu åtminstone
    ett par stycken skor avprickade…



    I torsdags hade vår grupp inte så mycket att sko
    i det stallet vi skulle till, så jag valde att stanna inne
    på kliniken istället. Vår lärare Göran,
    som även arbetar som veterinär hade två hästar
    inbokade för hältutredningar så jag tyckte att
    det kunde vara intressant att se hur han skulle gå tillväga.




    Den första patienten var en travare som blivit ganska
    stapplig och tappat bjudning. I skritt och trav på gången
    syntes däremot ingen större direkt hälta. Hästen
    togs då ut och longerades och reds, både på
    asfalt och i gruspaddock. Nu kom hältan fram desto tydligare,
    men bara på gruset, och där desto tydligare. Hästen
    var tydligt ömfotad.



    För att kunna gå vidare och se om det fanns någon
    mer hälta än så var hästen tvungen att skos
    först. Detta blev mitt uppdrag! Vilken tur att jag stannade
    kvar inne på skolan. Då den var både låg
    i trakterna och hade väldigt platta hovar fick den kilsulor
    på framfötterna för att hjälpa upp trakterna
    lite. Själv blev jag faktiskt väldigt nöjd med
    skoningen och hästen såg ut att gå riktigt bra
    efteråt. Därför gjordes ingen vidare utredning,
    utan ägaren skulle hem och testa ett par veckor först.





    Så här fin blev travaren när
    jag var färdig. Kilsulan hjälper till att höja
    upp trakten och få hovvinkeln något närmare den
    önskade räta linjen.


    Den andra patienten var en liten jättefin
    shetlandsponny. Den gick med ett tydligt dubbelslående steg
    och var mycket visiteröm i tån i båda framfötterna.
    Ett förmodat fångfall alltså. För att få
    det bekräftat fick hästen göra ett besök på
    röntgen som visade på en liten rotation av hovbenen.
    Eftermiddagen gick åt till att sko henne med fångbeslag.




    Vi valde att lägga skor med öppen tå för
    att låta belastningen komma över mer på trakterna
    och avlasta tådelen. Dessutom fick jag skåla ur skon
    på hovsidan för att undvika tryck mot sulan som var
    ganska sänkt. Lite pilligt att hålla på med så
    små skor ( 7×0 för den som är lite insatt) när
    det ska göras nya sömhål och så vidare,
    men skam den som ger sig!



    Till slut satt skorna i alla fall där de skulle och det
    var dags att göra ett litet gåprov på gången
    innan ägarna fick åka hem med hästen. Vad roligt
    det var att se att den direkt gick så mycket bättre
    än när den kom. Det dubbelslående steget var nästan
    helt borta och hästen var mycket mer villig att gå,
    vilket (hoppas jag) tydde på att den hade mindre ont.



    I söndags var det så dags för Teepee att få
    nya skor igen. Bara för mig att försöka få
    till det ”mitt allra snyggaste” nu när det snart är
    dags för premiering. Som tur är för mig så
    kan man ju inte få mycket snällare häst än
    Teepee att sko. Så ung hon är så är det
    inga protester över huvud taget. Det enda är att hon
    blir lite trött om man håller på för länge
    med ett bakben utan att vila emellan, men det får man ju
    faktiskt acceptera när hon bara är tre år gammal
    och inte alls mycket tränad.



    Fint blev det i alla fall och Teepee verkade glad och nöjd
    när hon fick gå tillbaka ut i trädgården
    igen när hon var färdig. Nu återstår väl
    bara för mig att hoppas att hon inte trampar av sig någon
    sko innan nästa måndag, för det blir lite kärvt
    att åka 35 mil hem för att slå på en tappsko…




    Tack och hej, det ligger bajs i trädgården-pastej!



    Relaterade artiklar

    Till toppen