Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Häst 21 september 2002

    Malin och Helena hyllar sin tränare

    De räddade en silvermedalj i Jerez-VM åt Sverige. Men efteråt pratade de inte om sig själva, utan hellre om sin tränare Henk Nooren. En person de har att tacka för mycket.

    – Han tror på oss och han har fått
    oss att ro på oss själva, sade Malin Baryard, tia sammanlagt
    och silvermedaljör i hästhoppningens lag-VM.



    – Henk har liksom tagit tag i alla de där lösa trådarna
    som hänger runt oss och samlat ihop dem och fått ordning
    på oss, sade Helena Lundbäck, trea sammanlagt och silvermedaljör
    i lag hon också.



    Går det illa så ger holländaren stöd,
    går det bra så kommer han smygande och påminner
    om att det som är bra kan bli ännu bättre.

    – ”Bli inte för nöjd, nu”, brukar han säga,
    berättar Helena Lundbäck.



    Ridsporten är inte som andra sporter. Inför ryttar-VM
    åkte man på gemensamt läger hos Henk Nooren.


    – Vi har aldrig haft någon sådan samling förr
    inför ett mästerskap, säger Baryard.



    Ryttarna har sina egna tränare, att satsa på något
    gemensamt har liksom inte varit aktuellt.



    ”Ingen sensation”

    Förre svenske landslagstränaren Franke
    Sloothaak var ju själv aktiv. Han hade mer än svenska
    framgångar att tänka på. Upplägget med honom
    var annorlunda än med Henk Nooren.



    Samma gäller arbetsfilosofin.

    Nooren jobbar med gruppen, men anpassar träningen till
    individen.

    – Jag tror han är rätt nöjd med resultatet
    nu, säger Malin Baryard i vad som bör vara årets
    understatement.



    Hon tycker annars inte att det svenska silvret var någon
    sensation.

    – Efter EM-silvret förra året var det nog rätt
    många i branschen som trodde att vi skulle kunna ta medalj
    i VM också, säger hon.

    – Det var nog mest ni i pressen som var så överraskade.




    Alla svenskarna är klara för den individuella VM-finalen,
    fast om Royne Zetterman startar eller ej på Richmond Park
    klarnar inte förrän under lördagen.

    Han vill först prata med… just det, Henk Nooren.



    Bisarr tävlingsform i finalen

    Pratstunden med Malin Baryard och Helena Lundbäck
    på fredagen skedde vid sidan av hopparenan, där traktorer
    och banjobbare slet med lördagens hinder inför den individuella
    VM-hoppningen. Det blir stort och bökigt, men svenskorna
    verkade måttligt upphetsade.

    – Det värsta är över nu, sade Baryard och tänkte
    på pressen att ge laget en bra placering.



    Lundbäck, sist in i det svenska laget men bäst i
    resultatlistan, mörkar en smula och pratar om att det kommer
    fler VM om hon skulle råka misslyckas här, men skrapar
    man lite på den blygsamma ytan så tittar tigern fram.




    Visst skulle hon gärna rida en VM-final, precis som Malin.


    Tävlingsformen är bisarr – de fyra ryttarna i finalen
    ska rida en hopprunda på var och en av konkurrenternas hästar,
    plus den egna.

    Det gäller att rida bra på djur man inte känner.


    – Då blir Henk Nooren guld värd, säger Baryard.
    Han kan allt om de andra ryttarnas hästar.



    Christer Jönsson/TT

    Relaterade artiklar

    Till toppen