Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Häst 21 september 2002

    Helena Lundbäck skrev ridhistoria - klar för VM-final

    Helena Lundbäck, hoppryttaren från Norrköping, är finalklar i VM. Mot alla odds och mot allt förnuft - det hon uträttade på Jerez ryttarstadion på lördagskvällen var svensk ridhistoria.

    – Det bäste som kunde hända ridsporten,
    sade gamle mästerryttaren Paul Schockemöhle, när
    han gled förbi och grattade.

     
    – Fantastiskt, sade schweizaren Marcus Fuchs, en
    gång världscupsegrare och så kom det ryttare
    efter ryttare och grattade och kramades och Helena blev mer och
    mer förvirrad.

    – Hur jag ska förbereda mig? Jag vet inte. Jag visste
    ju inte ens hur jag skulle förbereda mig för semifinalen…

     
    Norrköpingstjejen, som var sist in i det svenska
    laget och alls inte var något okontroversiellt val när
    hon fick chansen i Jerez, har redan sprängt gränsen
    till det omöjliga i VM.

    Det var hon som red ut då nerverna dallrade som mest
    i lag-VM och säkrade en svensk medalj.

    Det var hon som red felfritt på lördagen när
    finalplatsen såg ut att vara hotad. Hon blev trea.

     
    – Nervös? Nej – men förbannad. Jag red
    ju dåligt i första omgången, förklarade
    hon i en paus mellan alla björnkramar från gratulerande
    konkurrenter.

     
    Att rida final i ryttar-VM – man får chansen
    vart fjärde år – är att hamna i en av sportvärldens
    mest bisarra shower.

    Bara fyra ryttare tävlar. Man börjar med en runda
    på sin egen häst, sedan blir det ett varv med var och
    en av konkurrenternas.

     
    Det brukar vara en tävling med biffiga hästar
    och stora grabbar med muskler. Nu finns en späd liten tjej
    och lika späd häst med.

    Mynta är 158 cm, Helena några få centimeter
    längre.

    – De får köpa rollerblades och ha på fötterna
    om de rider Mynta, sade Helena Lundbäck om sina långbenta
    konkurrenter.

     
    Hon är den första kvinna som lyckats plats
    i en VM-final sedan 1986. Vad tycker hon om det?

    – Det är en blandning av lycka och att vara dödsförskräckt,
    förklarade hon.

     
    Hennes finalplats verkade väcka äkta glädje
    hos konkurrenterna. Att de ska behöva rida Mynta däremot
    var inte lika kul.

    Mynta är ju liten. Och ganska speciell.

    De andra tre finalisterna, Eric Navet, Frankrike, Peter Wylde,
    USA, och Dermott Lennon, Irland, var bekymrade.

     
    – Men, sade Navet, för att nå en VM-final
    krävs en superbra häst. Alltså är Mynta superbra.

    Hans egen Dollar de Murier blir Helenas största bekymmer,
    tror Sylve Söderstrand, svensk förbundskapten.

    Hästen är stor och stark och van vid en ryttare
    som tar i så det känns.

     
    – Men Helena väger säkert femton kilo
    mindre än Navet, så hästen kanske blir glad när
    hon rider, säger Söderstrand.

    Svenskan hade tur i lottningen – hon får rida Navets
    häst innan den hunnit bli trött och jobbig.

     
    Före finalen får Helna visdomsord från
    tränaren Henk Nooren – han har koll på alla finalhästarna.
    Då har kanske Helena Lundbäck hunnit i fatt verkligheten.

    – Händer det här mig? undrade hon plötsligt
    på lördagskvällen när glädjekaoset var
    som värst.

     
    Det är inte var dag som världens sju underverk
    kompletteras med ett åttonde.

     
    Christer Jönsson/TT


    Relaterade artiklar

    Till toppen