Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Häst 23 september 2002

    Helena Lundbäck fyra i finalen - men publikens älskling

    Hon vann ingen medalj. Men hon vann Jerez-publikens hjärta. - När de jublade som mest kämpade jag med gråten, säger Helena Lundbäck, Sveriges första VM-finalist någonsin i banhoppning.

    Besvikelsen över att bli fyra försvann
    i åskådarnas varma välvilja.

    Och ändå…..

    Hade inte Helena och hennes medhjälpare missbedömt
    världsmästaren Lennon Dermotts häst Liscalgot så
    kunde det gått annorlunda.

    – När han red henne såg det ut som han tog i och
    att det behövdes kraft. Så var det inte, sade Helena.

     
    Hon använde för mycket ben och hästen
    såg ut som en bil när man släpper kopplingen för
    snabbt – det hackade och ryckte och någon riktig kontroll
    blev det aldrig för Norrköpingstjejen.

    – Helena fick fel instruktioner, det får Henk Nooren
    och jag ta på oss, sade Hasse Lundbäck, Helenas pappa.

    – Jag visste inte att hon var så stark i benen, sade
    pappan fundersamt om sin dotter.

     
    En finalomgång i hopp-VM är uppbyggd
    kring tanken att den som är bäst ryttare ska vinna.
    Därför måste ryttarna rida en hopprunda på
    var och en av konkurrenternas hästar.

     
    Så stort

    Det var det som gav Helena Lundbäck magknip
    på finalmorgonen. Hon hade sovit dåligt, mådde
    pyton och ville helst bara spy och vara i fred.

    Allt kändes ju så stort.

    – Jag ville ju inte göra bort mig med en katastrofrunda,
    sade hon.

     
    Och så var det just en sådan hon fick
    med Liscalgot. Tolv fel och snarare bud på fler än
    tvärtom.

     
    Sin egen Mynta hade Helena ridit till ett nedslag
    i första rundan och när hon var klar med Liscalgot visste
    hon att finalen var över för hennes del.

    Nu gällde det mera att försvara hedern – visa vilken
    skicklig ryttare hon är.

    – Pressen släppte en smula och de båda andra rundorna
    gick bra. De är jag nöjd med, sade hon.

     
    Hon fick tidsfel både på amerikanen
    Peter Wyldes Fein Cera och förre världsmästaren,
    franske Eric Navets, hingst Dollar du Murier. Men hon rev inget.

     
    Den franska hingsten var Helena lite skraj för
    i förväg, skulle lilla hon verkligen klara så
    mycket häst?

    – Den var ju hur fin som helst, sade hon och strålade
    av glädje.

    Navet, tvåa i finalen före Peter Wylde, kom fram
    och tackade för att hon red hans häst så bra och
    det värmde också i det lundbäckska hjärtat.

     
    Navet missade VM-guldet just på Mynta. Det
    grämde honom, men han skyllde inte på hästen.

     
    Inte svårriden

    – Mynta är inte min typ. Men hon var inte svårriden,
    sade han.

    Ingen, inte ens Helena själv, lyckades dock gå
    en nollrunda med Mynta. Alla, inklusive världsmästaren
    Lennon, fick varsitt nedslag.

    Det var för övrigt Lennons enda i hela VM-finalen.

     
    Peter Wyldes häst Fein Cera var den som fungerade
    bäst med alla ryttarna. Inte ett nedslag, det enda som hände
    var Helena Lundbäcks tre tidsfel.

    – Det var nog den häst som var bäst utbildad och
    som alla hans medhjälpare jobbat mest med hemma. Det är
    lätt att glömma det när det bara är ryttaren
    som syns på arenan, sade Helena.

     
    Nu ska hon hem och försöka få ordning
    i sinnet på sin fantastiska VM-vecka, allt från VM-silver
    och finalplats till knottret på ryggen när 20 000 på
    läktarna brusade och jublade mot henne.

     
    – Vi har redan fått en massa erbjudande om
    utländska tävlingar, sade pappa Hasse Lundbäck.

    – ”Bara ring så får ni komma”, säger de.

    Det är nu ridlivet börjar, för Helena Lundbäck,
    26.

     
    Christer Jönsson/TT


    Relaterade artiklar

    Till toppen