Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Häst 1 oktober 2002

    Hästdagbok V38-39

    Tisdag 1 oktober

    Silver fick stå i centrum



    Silver tillsammans med sin senaste (sista) tävlingsryttare,
    som red honom åren från han var 26 till 29!


    Hej allesammans,

    Dags att summera den gångna veckan:



    Vi väntar fortfarande på vår vagn, men kan
    inte få fram ett datum när den ska vara färdig.
    Får väl fortsätta förlita oss till ”den som
    väntar på något gott”…



    I övrigt är allting full rulle på gården.
    Överallt förbereds inför flytten. Hela logen ser
    ut som en möbelfirma / auktionshall / majbål, ja nästan
    vad man vill, förutom en loge. Silver, som ju går fri
    i trädgården hjälper till och flyttar genom medlidande
    blickar och frustningar och då och då en liten avtorkning
    av grönt skum på någon lämplig möbel
    som råkar stå till hands.



    Apropå Silver, ja. I söndags hade han besök
    av två av sina tidigare ägarfamiljer, nämligen
    de två senaste innan oss. Silver gick i trädgården
    och mös som en prins när han blev klappad från
    alla håll, fick massor av uppmärksamhet samt, kanske
    framförallt, en hel massa, färdigtuggade, morötter
    (för det är så man får göra så
    att han inte sätter bitar i halsen).



    Fick bekräftat att det inte bara är hos oss som
    Silver är / har varit en buse. Avmaskningsmedel har han skytt
    som pesten i många år, och att bada är inget
    han gjort frivilligt de senaste tio åren i alla fall. Fick
    dessutom höra att han som 26-åring fortfarande gick
    i ponnyallsvenskan i hoppning, inte dåligt det minsann.





    Silver och flickorna i hans förra ägarfamilj.
    Gissa om det var en som njöt av all extra uppmärksamhet?



    Sedan Silver kom till Lönskog sommaren
    1999 har han mest haft det lugnt och skönt. Förutom
    den period när han fick agera extramamma åt Teepee.
    Det var när vi skulle vänja av Teepee från hennes
    mamma Lucky. I början fick Teepee och Silver vara kvar i
    hagen när Lucky skulle borstas eller tvärtom, sedan
    blev stunderna längre och längre när Lucky hölls
    borta från Teepee och Silver. Till sist fick Silver flytta
    in hos Teepee och Lucky in i Silvers box på nätterna
    och på dagarna gick de alla tillsammans. På detta
    sätt behövde inte Teepee känna sig ensam och otrygg
    i boxen utan hade sällskap samtidigt som Lucky fortfarande
    fanns kvar i närheten.



    När det sedan var dags för Lucky att åka tillbaka
    till Östersund var det inga som helst problem för Teepee
    att klara sig utan henne. Hon hade ju sin extramamma som vakade
    över henne på nätterna. Det gick nämligen
    till så att Teepee lade sig att sova mitt i boxen och bredde
    ut sig så mycket som möjligt och stackars Silver stod
    längs ena sidan, tätt, tätt intill väggen
    för att inte störa henne. Där stod han och såg
    väldigt stolt och nöjd ut. Inte så konstigt att
    de fortfarande har ett väldigt nära band Silver och
    Teepee.



    Kiowa har varit på hoppträning igen denna veckan.
    Denna gången dock inte med de stora kompisarna utan med
    de något mer likvärdiga. Vi tränade inne i Helsingborg
    eftersom vi ska vara med på klubbhoppningar där nästa
    söndag. Där vi tränar i vanliga fall finns ingen
    mur, så det har vi aldrig hoppat innan, Kiowa och jag, men
    nu var det alltså dags…




    Hmm, konstigt, ska man verkligen hoppa över
    den här, man har ju ingen aning om hur det ser ut på
    andra sidan!?


    Det gick riktigt bra med de ”farliga” hinder som vår
    tränare Rosie luskat fram ur gömmorna. Kiowa hoppade
    allesammans, även om det inte direkt var stilrent alla gånger
    (Är det OK, matte, om jag hoppar muren stillastående,
    rakt upp och ner, och samtidigt lyckas skrämma slag på
    alla ponnierna på andra sidan av ridhuset?).



    En sån kämpe hon är. Ingen hopptalang, inte
    särskilt vältränad än (varken konditionsmässigt
    eller muskelmässigt) men försöker, det gör
    hon! Det kändes däremot som om Kiowa var lite trött.
    Den vanliga energin hon brukar ha fanns liksom inte riktigt där.
    Undrar om det kan vara en liten höstförkylning på
    gång eller om det är pälssättningen som spökar?
    Får fortsätta hålla koll.







    Tisdag 24 september:

    Liten Kiowa klarade sig bra på hoppträning för
    stora hästar




    Nu är det dags för regntäcken
    igen, hösten är här! Regnet och fukten gör
    att hästarna lätt fryser.


    Nu helt plötsligt är hösten inte
    längre bara på väg, den är HÄR!! En
    dags frisk nordlig vind denna veckan var vad som behövdes
    för att totalt blåsa bort den sköna sommarvärmen
    och byta ut den mot kyla, snö och is. Nåja, kyla i
    alla fall.



    I morse hade jag en t-shirt, en stickad polotröja, en
    fleeceväst och en vinterjacka på mig. Jag frös
    ändå. Är det bara här i Skåne det är
    så att det kvittar hur mycket man klär på sig,
    man fryser ändå? Eller gäller det resten av landet
    också måntro? Lite mockning får i alla fall
    fart på blodet igen och efter en halvtimme i stallet var
    det bara t-shirten kvar.



    Även hästarna visar tydligt att de tycker att det
    blivit kallt, så det har blivit täcken på för
    deras del. Inte vintertäcken än, men i alla fall regntäcken.
    Om man ska vara ärlig, och det ska man, är det inte
    kylan i sig som är jobbig utan fukten och regnet. Det är
    det som kyler ner hästarna mest. Lilla Silver har fått
    det jobbigt med benen. Han har varit väldigt stel på
    morgnarna nu sedan det blev kallt.




    Effektivisering av arbetet. Numera väger
    vi upp hö en gång i veckan och staplar upp kassarna
    längs väggen.


    I väntan på vagnen har Teepee det
    mest lugnt. Kiowa däremot fick i veckan åka på
    hoppträning med ”de stora” hästarna. Den vanliga träningen
    var inställd då vår tränare är i Turkiet
    (hoppas att hon har det riktigt varmt och skönt, mmmmmm)
    så Kiowa fick vara med på en ”hopp-special lektion”
    på ridskolan i Helsingborg. Med sina 150 cm i manken kändes
    Kiowa som en liten fluga jämfört med de andra hästarna,
    där minimihöjd måste varit 180 cm, eller 165,
    om vi nu ska fortsätta vara ärliga. Små kände
    vi oss i alla fall.



    Kiowa var duktig. Hon hoppade alla hinder galant. Till och
    med vattenmattan utan att tveka. Vi fick till och med hoppa den
    två gånger ”så att hon säkert förstod
    vad hon gjorde”. Hon är verkligen tapper och kämpar
    på och försöker göra rätt hela tiden.
    Hon verkar bli en riktigt trevlig liten häst.



    I stallet har det varit arbetseffektiviseringsprojekt (oj,
    vilket ord) på gång. Jag blev trött på
    att stå och väga upp hö varenda kväll, så
    nu har vi införskaffat en hel hög med blåa IKEA-kassar
    och väger upp hö en gång i veckan istället.
    Tack vare att Berit kan ge hästarna hö en gång
    sent på kvällen och sedan frukost tidigt på morgonen
    har vi delat varje dags höranson i lika stora delar och på
    detta sätt kan man väga upp lika mycket hö i alla
    kassar och sedan är det bara att ta en kasse i högen
    när det är dags att fodra.




    Vårt nya stall! Det kan man kanske inte
    tro, då det ännu så länge bara har rivits
    här, men snart ska det börja hända grejer så
    att vi kan flytta in före nyår.


    Apropå det nya stallet ja, det är
    nu ganska färdigt att Berit och Bernt-Åke har sålt
    gården Lönskog där vi för tillfället
    håller till med hästarna, så någon gång
    innan nyår ska hästarna flytta till ett nytt stall.




    Då det är mycket att göra även på
    boningshuset på den nya gården, får väl
    det gå före stallet, suck. Jag fattar inte varför
    Berit envisas med att hästarna får klara sig lite provisoriskt
    över vintern bara för att hon inte vill gå på
    torrdass i andra änden av tomten hela vintern? Fast det är
    klart, det kräver en hel del planering för att få
    till ett så bra stall som möjligt av det som finns,
    så det är nog bra att vi kan fundera lite och ”bo in
    oss” innan vi renoverar och bygger om helt färdigt.

    Relaterade artiklar

    Till toppen